thomasl.blogg.se

Jag satt och gäspade i baksätet på bilen. Tiden gick så långsamt när vi var på resa. Jag tror jag hade sovit ett tag. Jag öppnade ögonen och såg på mammas långa silverfärgade hår. “Är vi framme snart”, sa jag inte. Mamma hade inget tålamod med sånt. Jag måste vara tyst. Jag var fortfarande grumlig i huvudet. Det fanns inte mycket att göra utom att titta ut. Ibland roade jag mig själv med att räkna hur många bilar jag såg i en viss färg eller av en viss modell. Jag hade aldrig varit intresserad av bilar, men jag kunde alla. Det var regnigt ute. Himlen var grå och tråkig. Det fanns risk för att vi skulle vattenplana. Jag var inte rädd eller så. Mamma visste vad hon gjorde, i bilkörning som allt annat. 

Nu trodde jag att vi började närma oss resans slut. Vi körde åtminstone av motorvägen. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen igen. Jag skulle bli nyfiken, men inte riktigt än. Jag var trött i hela kroppen, och hoppades att vi inte skulle gå ur värmen i kupén. Jag kan ha sovit lite till. Det kändes i alla fall inte som om någon tid passerade. Nu såg det ut som om vi var inne på något militärt ställe. Jag såg några vakter. Två av dem kom fram till fönstret. Mamma tecknade åt dem, och de lät oss passera. De hade automatvapen och jag kände mig lite nervös. Det var bäst att jag uppförde mig. Vi stannade utanför en stor port. Mamma tog min hand och drog med mig ut i kylan. 

Min pyjamas var inte gjord för detta vädret, men lyckligtvis var vi under tak hela vägen. Det satt en sur kvinna i uniform i en lucka, och mamma fick visa ett kort. Vi kom in i en stor hall. Det var fullt med folk som var väldigt stressade. Det var mest män i uniform. Jag gillade oftast det, men nu kände jag mig mest orolig. Jag höll mig så nära mamma jag bara kunde. En stilig man med många sparrar på armen mötte oss utanför sitt kontor i slutet av hallen. Han och mamma talade med varandra på ett språk jag inte förstod. Det kunde vara Esperanto. Han ledde oss genom en mörk tunnel som ledde brant nedåt. Mamma drog snabbt med mig. 

Rakt fram fanns ett stort labb med en bassäng. Det fanns en ung kvinna i vitt där. Hon hade ett vänligt ansikte och det gjorde mig genast lugnare. Generalen sa vad vi skulle göra. Mamma förklarade inte mycket. Hon bara började klä av mig. Jag gillade inte att vara naken framför alla främlingar, men en liten flicka hade inte mycket att säga till om. Jag blev glad när kvinnan tog av rocken och jag såg att hon hade bikini under. Jag kände mig mindre ensam, och jag gillade den röda färgen. Hon presenterade sig som Ana. Det fanns ingen tid att prata. Ana lade armen om mig och ledde i mig i pollen. Det var iskallt och jag måste bita ihop tänderna för att inte börja gråta som en bebis. 

Lagom till att vi kom ut till mitten av bassängen började jag skaka och hacka tänder. Ana höll hårt om mig och viskade lugnande ord jag inte förstod. Det hjälpte bara lite. Hon visade med munnen att jag skulle hålla andan. Det var jag inte bra på alls, men jag gjorde mitt bästa. Ana dök ner med mig. Jag vet inte hur djupt det var. Allt jag vet var att allt blev konstigt. Jag kände mig som om jag upplöstes. Jag flöt bort till något mystisk drömland. Jag kände att Ana inte var där längre. Det borde ha skrämt mig, men jag var alldeles för avtrubbad. Sedan började jag komma tillbaka. Jag kände hur jag långsamt steg upp till ytan. Det var inte så kallt i vattnet längre. 

Sedan nådde jag ytan. Det kändes som att dyka i vattnet, fast det var liksom tvärtom. Jag kunde simma, men jag hade svårt att röra mig. Jag kände runt mig efter Ana. När jag förstod att hon inte var där började jag simma mot kanten. Jag klarade det utan problem och klättrade ur bassängen. Rummet var fullt av soldater, och jag täckte snippan med händerna. Jag såg ingen jag kände. Jag önskade att jag kunde deras språk. Och var var mamma? Då öppnades dörren och en man kom in. Han liknade generalen och kunde vara hans son. Han ropade något till de andra, och en av dem sprang iväg för att hämta något. Han såg allvarligt på mig och sa något på det konstiga språket. Jag skakade på huvudet. 

Generalens son ledde mig upp till kontoret. Hans man återkom med en filt jag kunde använda. Jag hade börjat frysa igen och det var skönt. Jag undrade var min pyjamas kunde vara. Det kändes som om jag hade varit borta länge, fast det var omöjligt. Det var bara ett ögonblick. Han satte mig på en stol och gick mot dörren. Jag ropade på mamma. Det borde vara ett ord man skulle förstå oavsett vilket språk man talade, utom kanske klingonska. Han såg sorgset på mig och försvann. Jag satt kvar och snurrade runt på min stol. Jag hade aldrig haft ett normalt liv, men nu längtade jag mer än någonsin efter ett. Det hade varit skönt med kläder, fast det fanns knappast barnkläder här, särskilt inte för flickor. 

Förvånad blev jag när han plötsligt kom tillbaka, bärande på precis det jag ville ha. Det var kläder i närheten av min storlek: trosor, strumpor, skor, och en otrolig fin klänning. Jag hade känt mig som en prinsessa om jag inte varit i en så svår situation. De måste ha vetat att just jag skulle komma. De hade visserligen haft gott om tid att planera. Jag skulle just fråga varför de hade valt mig, när en ny person kom in. Det var en flicka i min egen ålder. Det var säkert hon som lånat ut kläderna. Vi såg nyfiket på varandra. Det var inte förrän hon sa sitt namn som jag förstod. Hon hette Ana, precis som min vän i bikinin. Det var till och med hon. 

På ett ögonblick fylldes jag av förundras. Det var inte hennes dotter eller något annat dumt. Jag kunde svära på att det var samma person, men hon var många år yngre nu. Min första tanke var att det måste finnas någon operation som gjorde en till barn igen. Jag var inte så smart, men jag avfärdade snabbt den tanken. Det fanns bara en förklaring. Jag hade rest i tiden. Det måste vara det de hade forskat på hela tiden. Men varför hade de skickat en naken liten flicka? Det hade varit smartare med en soldat. Jag försökte föreställa mig en naken i poolen. 

Mannen framför mig måste vara generalen själv. Jag ville veta vilket år det var. Jag visste dock inte hur jag skulle förklara det. Jag undrade var mamma var, och om hon också var yngre. Det måste nog vara så. Mamma måste vara vuxen här. Jag måste försöka hitta henne. Först måste jag förstå språket. Jag och Ana började babbla. Jag skulle säkert lära mig språket, men det skulle ta tid. Det fanns kanske inte mycket att göra. Generalen tog med oss till bilen och körde hem. Jag såg ut på bilarna på vägen. De lät konstigt. Jag tänkte att de måste vara bensindrivna. Det luktade illa. Generalen bodde i en villa i närheten. Jag och Anna fick dela rum. Nu fick jag äntligen reda på datum. Jag hade åkt nästan tjugo år tillbaka i tiden. Det var svindlande att tänka sig. Jag undrade om jag skulle behöva växa upp här. 

Dagen efter kom en ung man på besök. Generalen hade ringt efter en tolk åt mig. Jag var glad att de hade valt en så snygg en. Jag skulle äntligen få svar. Jean berättade att de hade skapat något som kallade för ett maskhål, en tunnel genom tiden. Jag var för liten för att förstå vetenskap, men han kunde förklara det för mig en dag. Han måste tyvärr göra mig besviken. Han visste inte varför de hade valt lilla mig. Det var en farlig resa. Generalen tyckte att det var märkligt att han hade fattat beslutet. Han måste ha haft goda skäl. Han pressade mig på ledtrådar, men jag kunde inte hjälpa honom. Det lilla jag förstod var att det måste ha med min hjärna att göra. 

Nu återstod att finna min mor. Det skulle tyvärr inte bli så lätt. Jag hade ingen aning om vad min mamma hade gjort innan hon fick mig, sin dotter. Hon måste ha varit tonåring en gång, och legat med killar. Det kändes konstigt att tänka på. Kvinnan jag hade känt hade alltid varit så stram och avlägsen, som om hon varit en främling. Vi hade rest omkring hela tiden och jag hade aldrig haft tid att få några vänner. Jag hade inte kunnat hata henne för det, men jag hade önskat mig ett annat liv. Jag kände inte mina släktingar, inte ens min pappa. Jag hade alltid drömt om att ha en. Jean tyckte att det lät som om mamma hade varit på flykt från någon sorts demon. 

Nu väntade en lång vistelse i generalens hus. Jag delade rum med Ana, och vi lekte ihop, så jag saknade inte sällskap. Jag fick till och med följa med henne till skolan. Det tog ett tag innan jag vande mig vid det gamla modet och den gamla tekniken. Det fanns fortfarande gott om människor som inte hade mobil eller som inte förstod Internet. Generalen hade en romantisk bubbelpool där jag och Ana brukade sitta tillsammans på kvällarna och prata. Det var roligt, och jag kände inte att jag ville lära känna några killar än på ett tag. Man höll ögonen öppna efter mamma, men det fanns inte mycket att gå efter än. Allt var lugnt i kanske i flera år, och sedan hände allt snabbt, en sen kväll på våren. 

När jag och Ana kom hem satt vi framför tv:n några timmar och tittade på Netflix. När det började bli mörkt klädde vi av oss och gick ut till den varma poolen. Jag slöt ögonen och slappnade av. Det påminde lite om den kalla poolen jag anlänt in, men det var inte alltför traumatiskt. Värmen räckte för att få mig att känna mig trygg. Plötsligt väckte Ana mig och sa att det stod någon och tittade på oss bakom ett träd. Hon höll mitt huvud och kysste mig, så att jag inte skulle titta åt det hållet. Jag undrade om det kunde vara mamma. Det kanske fanns något märkligt band mellan mor och dotter. Ana var dock säker på att det var en man. Och han verkade ha ett vapen. 

Medan hon gick och hämtade hjälp försökte jag ta det lugnt och inte titta på honom. Det var lite farligt samtidigt, för det kunde ju hända att han smög sig på mig. Jag inbillade mig att jag hörde ljudet av steg, och att någon försökte ta sig upp. Jag sänkte mig djupt så att jag skulle bli ett mindre mål, om han försökte skjuta mig. Det dröjde inte länge innan jag hörde tumult från gården, och röster som skrek efter någon. Generalen hade försökt smyga sig på främlingen, och han hade av allt att döma kommit nära. Jag var glad att han inte hade blivit skjuten själv. Han levde ju fortfarande i framtiden. Sådant gav mig huvudvärk. Jag visste inte hur det fungerade med tidsresor. Det var som det var. 

Redan när han kom tillbaka såg jag att han såg nöjd ut. Jag undrade nog varför. Han hade inte fångat skurken, men han hade känt igen honom. Det var en av hans män. Han hade dock varit äldre. Det måste finnas en annan tidsmaskin som skurken hade använt sig av. Det öppnade en hel ny burk med faror. Han skulle arrestera mannens yngre jag. Han hade visserligen inte fångat honom, men han hade tappat en lapp. Det var ett visitkort som visade att han hade varit i Casing för ett tag sen. Det var spännande. Jag mindes att jag och mamma hade passerat genom staden, och att hon stannat vid ett hus. Jag hade väntat i bilen medan hon gick och hämtade något. Det tog en lång stund. 

Lite mer än en halvtimme senare hade hon kommit ut, bärande på en väska av nylon. Hon hade sett sorgsen ut. Det var allt jag mindes. Jag svor på att jag skulle känna igen det där huset. Generalen sa motvilligt att han skulle ta både mig och Ana med sig upp till Casing. Skurken hade besökt ett solarium som egentligen var en bordell. Kunde min mamma ha varit…? Jag hade knappt sett henne naken, och hade väldigt svårt att föreställa mig henne med en man. Generalen sa att skurken knappast hade varit så slarvig att han bar omkring namnet på sin bas. Han hade säkert bara gått hit för att slappna av innan han begick sitt onda dåd. 

Stugan stod där som om det hade varit igår, eller kanske jag borde säga som imorgon. Huset jag hade sett hade varit övergivet, men det här var ett levande hem med rabatter. Generalen lämnade oss i bilen och gick upp till ytterdörren och ringde på. Skulle någon svara? Jag såg mig oroligt om. Det kunde ju hända att vi var iakttagna, kanske av skurken. Då fick jag syn på en tjej som klättrade ut genom ett fönster från en källare. Generalen hade inte sett henne. Nu öppnades dörren av en man i medelåldern, kanske runt fyrtio. Jag kunde inte vänta, utan sprang ut efter tjejen. Jag var säker på att jag kände igen henne. När jag såg mannen släppte jag alla tvivel. Det här kunde bara vara min mammas pappa. 

Kanske jag inte borde ha hoppat ut som jag gjorde, men jag måste varna generalen. Tjejen kom undan. Jag insåg att det måste vara min mamma, fast hon hade varit väldigt sexig. Jag hade tusen frågor till morfar, men det var generalen som förde befäl i det här. Mannen bjöd in oss på te. Han verkade inte vara rädd alls, vilket jag inte förstod. Han förklarade att hans dotter var rädd för militären, och att det var därför hon flytt. Generalen var skeptisk. Han tog fram en bild på skurken och visade den för den andre. Morfar, som hette Charlie, sa att det var en kille från området. Han var en känd bråkstake. Mamma hade haft något förhållande med honom ett tag, men han hade plötsligt blivit våldsam. 

Våld och verbal misshandel hade gjort mamma till ett vrak, och på ganska kort tid. Morfar Charlie hade laddat bössan och sagt åt honom att springa, och han hade faktiskt försvunnit. Jag såg oroligt på bilden. Kunde detta vara min pappa? Jag hoppades att det inte var så. Det var i alla fall klart vad som drev honom. Han ville vinna tillbaka mammas kärlek. Men hur var det möjligt att han rest tillbaka i tiden. Vem hade anställt honom? Mamma hade skickat mig för att ändra på något. Det måste vara något bara jag kunde göra. Generalen lämnade mig ensam med morfar, så att vi fick prata. Han såg vem jag var. Han hade varit försiktig, men med mig kunde han berätta. Det gick telepati i vår familj. 

Peter, vår anfader, hade varit den första. Det var dock mest kvinnor som hade kraften. Mamma hade också haft den, men den hade slagits ur henne. Jag började gråta vid tanken. Hon hade skickat mig tillbaka för att rädda henne, för att hon skulle ha kraften att rädda mig. Jag visste inte säkert att det var så, men generalen bekräftade senare att det var så. Det var bara telepater som kunde färdas målmedvetet genom maskhål, och jag var den enda. Skurken måste dock också vara en. Det kunde ha varit därför han hade hittat mig vid villan. Det kunde tyda på att han och mamma var släkt, och att jag var ett incestbarn. Det var inte roligt att tänka på, men det kunde ha gett mig särskilt starka krafter. 

Jag måste hitta mamma. Morfar Charlie var inte säker på vart hon kunde tänkas ha flytt, men han hade några teorier. Generalen skickade sina män att knacka dörr, medan vi åkte hem. Ana och jag lade oss i poolen. Jag var fruktansvärt trött efter dagens händelser, liksom hon. Huset var hårt bevakat och det var ingen fara. Vi kunde slappna av och låta läka. Morfar hade gett mig några tips. Det var särskilt bra att meditera i varmt vatten. Ana lärde mig ett sätt hon hade lärt sig i militären, där man delade luft med varandra. Vi gick ner under vatten tätt omfamnade, och bytte luft genom att kyssa varandra som sjöjungfrur. Jag kände hur mina sinnen vidgades, och jag hörde hennes hjärta slå. Jag rörde hennes sinne. Det visade sig att hon hade känt mig också. Hon hade nästan fått en orgasm av beröringen. Jag hade alltid varit hetero, men nu kände jag att det kvittade. Hon var en ängel. Innan vi fortsatte fick jag henne att gå och ta på sig en röd bikini. 

Det gjorde susen. Det var som om hon gett mig en fetisch den dagen i framtiden. Jag kunde se ännu längre än innan. Jag kände hur min vän skakade av välbehag. Då var det något som slog mig och jag kände mig kall. Ana drog upp mig. Jag hade känt min mamma. Jag visste plötsligt var hon var. Och att hon var rädd. Vi måste skynda oss. Hon var i byn. Det verkade som om hon följt efter mig. När vi kom ner till ån såg jag henne stå på knä och tillfredsställa sitt ex. Det var det jag hade känt. Jag mindes rädslan hon känt, och den vidriga smaken i munnen. Mannen såg upp och skrattade. Sedan kände jag honom i mitt huvud. Han ville ha mig. Vårat barn skulle vara starkare än oss tillsammans. Hur kunde det vara fel? Jag ville nästan. Han släppte mamma och jag såg hans pulserande lem. Jag var liten, och den var så stor. Jag var dock redan gravid. Ana hade delat mitt ägg. Mannen blev ursinnig och höjde sin hand, men just då vaknade mammas kraft till liv igen. Hon fick honom att tappa balansen. Sedan anföll vi honom tillsammans, mor och dotter som en. Efteråt kysste mamma mig. Hon var fortfarande ung och sårbar, och jag dränktes i moderlig kärlek.