thomasl.blogg.se

Troll och jättar var gamla sagoväsen. Den nya världen hade Shindi. De var nog så farliga. • Vi hade kommit i kontakt med dem redan när vi först lämnade vårt eget lilla stjärnsystem. • Vi var inte rädda, för vi visste att Oden skulle låta oss vinna, eller skicka valkyriorna. • Okej sanningen att säga var det få som trodde på det fortfarande, men det var sed. • Vi sejdade fortfarande för att hitta vägen till stjärnorna i våra långskepp, och blotade varje år. • Det var nog det som räddade oss från undergång. Jag menar vår tro snarare än gudarna. • Man måste ha något att hålla fast vid ute i rymden, där det inte finns värme. • Allt det där var många år sedan, och vi vet inte vad som verkligen var sant.

Hjälten i vår saga heter Thor, som åskguden. Han är legendarisk, men jag ska tygla mig. • Han åtföljdes av sina ständiga vänner, Loke och Varg. Vi vet inte mycket om de två. • I alla fall så föddes Thor på den röda planeten, i en borg med valv över. • Det bodde många människor där, och Tror var hetlevrad, så en dag dödade han en man. • • Han var son till hövdingen, men dådet gick ändå inte att förlåta. Thor drogs inför tinget. • De förklarade honom laglös, och sa att han måste lämna systemet och finna ett nytt hem. • Thor tog sina trogna kamrater och satte upp sitt solsegel. Färden skulle ta flera månader. • De hade förstås besättning, men de nämns inte vid namn. De var åtminstone inte så många. 

Mittemellan stjärnan Sol och stjärnan Utgård fanns det ett stort gap som tog tid att korsa. • Det var en hård resa, men det fanns rymdfiskar att äta, och stjärnorna värmde även här. • Det var också bra att gapet var stort, för då kunde ett litet skepp gömma sig. • De väntade sig inte strid, eller några människoliknande varelser för den delen, men de blev förvånade. • • Efter att ha seglat i två månader, fick de plötsligt syn på ett stort främmande rymdskepp. • De visste inte hur de skulle förhålla sig till det, men det var tydligen ett stridsskepp. • Det var för långt borta, men det kom stadigt närmare, och vikingarna skulle inte hinna fly. • Istället drog de sina svärd och yxor, och beredde sig på strid, och på trolig död. 

Redan när han såg fienden första gången kände Thor hoppet fara. Han var inte så modig. • Helst hade han slagit sig ner någonstans och blivit fiskare, och fått leva ett lugnt liv. • Men med hans synder förtjänade han att dö. Någon borde visserligen överleva och varna folk därhemma. • Det var försent att tänka på det nu. De var ensamma nu, och allra mest han. • • De båda skeppen möttes äntligen. Det större hade ännu inte sett det mindre, vilket var tur. • Det betydde att man kunde smyga sig tätt inpå, och klättra upp på bredsidan av skeppet. • Thor och Loke och den tredje, Varg, kikade över bordgången och såg en märklig syn där. • Det var säkert hundra man, både män och kvinnor. De var stora som två, och fula. 

Vikingarna hoppade som en man över bordgången och gick till frontalangrepp. Fienden togs helt på sängen. • De verkade inte vara tränade för närstrid heller. Ändå hade vikingarna ganska små förutsättningar att vinna. • Många dog faktiskt, men de kunde ta sig in under däck och barrikadera sig ganska säkert. • Thor och hans vänner skyndade sig djupare ner och kom till kojerna. Där hittade de fler troll. • • De här var kvinnor, otroligt vackra, och nakna frånsett sitt gyllene hår. • De verkade ganska ofarliga. • Det här folket verkade inte träna sina kvinnor att slåss, till skillnad från vikingarnas många sköldmör. • De fick hålla koll på dem, men de behövde inte döda dem än. Det vore synd. • Loke hade hittat något kontrollrum. De fick ta med sig kvinnorna för att tolka för dem. 

Så gick det som det gick. De löste aldrig kontrollerna, men alla kvinnor där blev gravida. • Striden gick inte så bra, så vikingarna fick dra sig tillbaka. De hade åtminstone sått säd. • Våra tre hjältar överlevde, men många av männen dog, och skeppet var bra mycket lättare nu. • Vi vet inte så mycket efter det, förutom att de återvände hem, nu som hjältar. • • Thor slog sig ner på Morgonstjärnan och levde ett långt liv, och satt och fiskade dagligen. • Det berättades många sagor om deras möte med trollen, och särskilt då om deras kvinnorna. • På Utgård föddes det nio månader senare nio ovanliga flickor. Deras mödrar höll dem väl dolda. • På kvällarna när de hade bundit fast dem i svansen, berättade de om de märkliga främlingarna. 

Flickorna växte upp till kvinnor, men de var väldigt olika vanliga Shindi, som saknade egen vilja. • Vanliga Shindikvinnor ville inget utom att ha sex och ta hand om barn, och lyda männen. • Sigyn, den äldsta av flickorna var deras naturliga ledare, och den som var mest rebell av alla. • Hon var nyfiken på vem hennes far kunde vara, och det började dra sig mot krig. • • Prästernas magi hade äntligen avslöjat var fienden kom ifrån, och det var inte så farligt långt. • Man visste inte hur stark fienden var, så man skickade många. Sigyn förklädde sig till man. • Ingen skulle misstänka henne, för ingen trodde att en kvinna kunde vara kapabel till sådan list. • Nu väntade flera månader i rymden tillsammans med tusentals män. En vanlig kvinna hade älskat det. 

Sigyn var inte ointresserad, men tanken på att några främlingar skulle ta henne var inte tilltalande. • Hon förstod att hennes mödrar fungerade på annat sätt, och att de var omöjliga att våldta. • Likväl tyckte hon synd om dem. Hon hoppades att hon kunde få barn själv, och systrarna. • Innan hon hade förökat sig var hon bara hybrid, och inget varaktigt. Tanken gjorde henne ledsen. • • Hon hittade faktiskt några vänner under resan, män som insåg att hon inte var så annorlunda. • De ville inte ligga med henne, för hon var för ful, vilket hon var okej med. • Hon hade läst hela loggboken från den där gången, och lärt sig allt om främlingarnas anatomi. • Hon ville inte slåss mot dem, men det fanns inte mycket att göra för en soldat. 

Sigyn var i och för sig rebell, så hon kanske skulle rymma och göra något dumt. • Hon hade inte bestämt sig än, men dagen D närmade sig med stormsteg. Det var spännande. • De överföll en liten båt som seglade omkring i utkanten av systemet, med bara tio man. • Sigyn stannade i sin koj för att slippa höra skriken. Hennes fränder njöt verkligen av tortyren. • Man hade hittat skeppets kartor, och nu visste man vad målet var. Det kallades för Morgonstjärnan. • Det var inte länge tills Sigyn måste bestämma sig. Hon började motvilligt göra upp planer ifall. • Så en dag såg de en stor vit borg med höga murar. Den var väl försvarad. • Människorna hade också haft tid att förbereda sig, men Shindi hade belägringsvapen, så det kunde gå. 

Hon var bland de första som gick av. Många av hennes vänner dog redan i början. • Det var bra, intalade hon sig. Nu hade hon inget som band henne till hennes folk. • Hon hade heller inga stora svårigheter att undvika pilarna. Hon och hennes trupp blev snart tillfångatagna. • Flera av de andra tog livet av sig omedelbart, men hennes nya liv hade just börjat. • • Det första hon måste göra var att klä av sig, och visa att hon var hybrid. • När det var gjort frågade hon efter sin far. Det var sant att Thor var här. • När den store mannen kom in omfamnade han sin dotter. Han visste inte att hon fanns. • Det var dock tydligt när man såg hennes ansikte att hon utan tvekan var hans dotter. 

Det pågick fortfarande fullt krig utanför, så det var inte tillfälle att tala om gamla minnen. • Sigyn berättade att hon visste skeppens svaga punkter. Hon hade med sig en karta med detaljer. • Människornas general studerade dem och föreslog en plan. Det gällde bara att gudarna var med dem. • Man skulle dyka ner med borrar och göra hål i botten. Sedan skulle man tända eld. • • Sigyn kände att hon ville delta, för att se till att det gick som de tänkt. • Thor var ovillig att låta henne, men hon berättade om sina mödrar, och hur undergivna de var. • Hon hade en egen vilja, och inte ens hennes far kunde hindra henne från att strida. • Thors oro visade sig vara obefogad. Snart stod hela flottan i lågor, och trollen var strandade. 

Nu fanns det inget att göra utom att ge sig, och låta sig integreras hos människorna. • De fann att kvinnorna i staden var nyfikna, och det föddes många nya barn av blandras. • Sigyn själv hittade en man och tämjde honom över en helg. Sedan blev hon också gravid. • Hon var lycklig över att det gick. Hennes barn skulle vara tre fjärdedelar människa, en troll. • • Från den dagen var människor och Shindi ett enda folk, och vår fiendeskap är ett minne blott. • Jag vet inte om sagan jag just berättat är sann, eller om den är logisk ens. • Om ni inte har somnat än så ska jag berätta mer om vad som hände sen.