thomasl.blogg.se

Det var en jobbig frühstück. Tjejen såg ganska besvärad ut. Själv visste jag inte vad jag skulle göra. Borde jag betala henne? Sådant var ju lagligt här. I vilket fall borde jag ge henne drinks, fast hur mycket? Ville hon ha pengar så skulle tio euro kännas som en förolämpning. För mycket pengar skulle göra henne arg om hon bara gjort det för att vara snäll. Lättast hade varit att fråga, men det var pinsamt. Vi fick snart annat att tänka på. Richard från restaurangen kom in och berättade att en ung kvinna hade försvunnit under natten. Det var vinnaren av skönhetstävlingen, Tanja nånting. Nyheten gjorde mig ledsen. Hon hade varit så ung.

Jag måste gå ut på promenad. Det märktes att människorna inte längre var på humör för fest. 

När jag kom tillbaka stod tjejen ensam i receptionen. Jag kände att jag måste få prata med henne. 

- Hej? Jag fick inte ditt namn i morse. Jag heter Daniel. 

Hon nickade. 

- Jag heter Lara. Förlåt för innan! Jag brukar inte göra så, men jag hade en fruktansvärd mardröm i natt. Jag är för stor för att suga på tummen, och du bara stod där naken. 

- Och pappa var inte hemma, tillade hon med ett litet leende. 

Jag kunde bara grimasera. Hennes dröm gjorde mig nyfiken. 

- Handlade den om en fisk? 

Hon sken upp. 

- Ja det var det. Jag drömde att jag var sjöjungfru. Det var härligt i början, men sedan blev det mörkt och jag blev jagad av någon fisködla. Det otäckaste var att det kändes som en människa. Jag kände mig som Gretchen. 

- Som vem? 

- Jo du är utlänning, så du vet inte. Det är en saga vi berättar här i landet, om en flicka som blev misshandlad av sin familj. 

Min instinkt sa mig att det var styvmor. Det var alltid styvmor i tyska sagor. Olyckligtvis hade jag ingen själv än. Lara fortsatte. Flickan hade bett till floden att göra henne fri. Om hon kunde bli sjöjungfru så skulle hon simma iväg och aldrig behöva bli slagen igen. Floden hade uppfyllt hennes önskan, men hon blev förstås uppäten av något monster kort efter det. Det var det tävlingen jag hade sett hade handlat om. Jag frågade om Lara hade deltagit. Hon log och sa att hon inte var snygg nog att bli sjöjungfru. Jag höll inte med. Hon hade en tillräckligt vacker stjärt, fast det sa jag inte. Hon gav mig en till kyss. 

- Du är snäll. Jag skulle vilja behålla dig. Du är söt också. 

Redan då kände jag att jag ville ha henne. Jag var inte säker på om det var kärlek.

Det var lätt att falla för en sexig främling. “Ich bin ausländer, mon amour, ma cherie.” 

- Jag vet inte om jag kan stanna här. 

- Då kommer jag med dig. Jag vill härifrån. Jag skulle vilja se världen med dig, om jag får. 

Hon blev plötsligt väldigt flörtig, från att ha varit så blyg innan. Jag ville säga ja. 

- Jag vet inte vad jag ska säga. 

- Jag finns här om du ändrar dig. Men först undrar jag vad som hände med Tanja. Tror du att det var Herr Fisch som tog henne? 

- Ja, det vore nog konstigt annars. Jag undrar om det var för att hon vann tävlingen. Hon måste vara hans Gretchen. 

Lät rimligt, men det förklarade inte varför den hade anfallit mig. Hade jag så vacker stjärt. Lara trodde att det kunde vara att jag hade dreglat över Tanja. Han kunde vara svartsjuk. Jag blev lite stött. Jag hade inte dreglat över henne. Lara skrattade och kysste mig igen. 

- Jag har en idé, om du vill hjälpa mig. Det finns en klippa nära hotellet. Det sägs att Tanja gillade att sitta där och meditera. Gissa vem klippan är döpt efter? 

- Gretchen. 

- Ja, hon satt där och bad till floden, och det var där hon blev sjöjungfru. 

- Vad tänker du göra? 

- Jag ska gå dit och sätta mig vid midnatt, som ett luder. 

- Som ett vad? 

- Luder. Bete. 

- Okej, jag vet inte. Det låter farligt. 

- Jag kommer ha baddräkt.

- Så kan du ta min pappas gevär, och skjuta den när den försöker ta mig. 

- Tänk om jag skjuter dig? 

- Nej, det kommer du inte göra. Åtminstone inte med geväret. 

Jag gillade Lara. Hon hade snuskig fantasi. Jag ville dock inte riskera hennes liv, eller hennes stjärt. Å andra sidan trodde jag inte att det skulle hända något, och hon skulle ha baddräkt. 

- Okej, var är geväret? 

- Jag visste att du skulle säga ja. Har du skjutit förr?  

- Ja jag har övat lite med pistol. 

- Är du bra? 

- Det tror jag att jag är. Men kommer inte folk att stirra? 

- Det brukar inte vara någon där, men annars får vi gå hem och knuddla istället. 

Jag hoppades att det betydde vad jag trodde det betydde. 

Jag vet inte varför hon inte trodde att hon passade i tävlingen. Hon kanske bara inte ville. Det var förstås inte alla tjejer som vill vara sexobjekt. Det var en annan sak privat. Hon gillade uppenbarligen min uppmärksamhet. Vi gick ut och solade medan vi väntade på natten. Gården var avskild. Jag hade inga badbyxor med mig, så hon fick mig att ligga naken. Det fanns några manliga gäster som måste ha sett mig, men de tycktes inte störa sig. De var trots allt tyskar. 

Jag fick tillfälle att öva med geväret. Jag hade det fortfarande. Lara var en bättre skytt, så jag kanske borde vara ludret. Fisken ville ju ha mig också. Från strålande sol blev det alldeles kolsvart på ett ögonblick. Midnatt närmade sig med stormsteg. Lara tog på sig en kjol, och lade fram metspön. Vi skulle låtsas att vi skulle fiska. Ingen som såg oss skulle tro annat än att vi skulle gå och knuddla, men ändå. Vi lade geväret i en låda, så att det inte skulle synas, och sedan gick vi. Luften var frisk och det var ett bra tillfälle för en utflykt. Vi måste göra det, om vi överlevde. Jag hade inte trott att det var någon fara, men nu tvekade jag. Lara tog av kjolen och lade sig på sidan på klippan. Det var en vacker pose. Jag drog mig tillbaka till en klippa hundra meter bort, och sedan väntade vi, och väntade. 

På slaget midnatt satte jag mig upp och sträckte på mig. Lara låg kvar på klippan. Jag hade målat av en naken kvinna, och jag förvånades över att hon kunde vara så stilla. Lara var dock lite otålig. Hon strök sig förstrött mellan benen med en neutral min. Då hörde jag ett ljud bakom mig. Droppande vatten. Lätta steg. Jag sprang upp, precis försent. Varelsens huvud träffade mig hårt i ryggen. Jag skrek och föll på mage på stenen. Det gjorde ont som fan. Ett ögonblick senare var den över mig, och jag kände fjällen. Jag hade alltid hatat att rensa fisk, fast jag var glad att jag kunde göra det. Jag måste bara hitta ett sätt att rensa den här. Den rensade nog snarare mig. 

Jag hade slagit mig ordentligt och jag höll på att svimma. Jag märkte knappt vad som hände. Jag hörde som i en dröm ett skott, och sedan såg jag Laras ansikte när hon lutade sig över mig. 

- Min söta apfelstrudel, hur mår du? Är du hel? 

Det snurrade i huvudet och hon hjälpte mig att sätta mig upp. Det blev lite bättre. Fisken låg bredvid mig, och blödde rött blod. Lara vände bort mitt huvud och kysste mig. 

Nu när jag har räddat ditt liv tillhör du mig. Så tänk inte på att lämna mig!

Det var det sista jag tänkte på just nu. Jag hade ont, och måste nog blöda. Lara drog ner dräkten och höll huvudet mot bröstet. Jag hörde springande steg och röster. 

Det visade sig att det inte var någon övernaturlig fisködla. Det var en vanlig ovanlig dykare. Byns polis fick äran att ta av masken. Det var Richard, som ägde restaurangen. Han var firren. Tyvärr var han också död som en fisk, så vi kunde inte fråga honom varför han gjorde det. Man kanske inte behövde någon anledning till att röva bort snygga tjejer, men jag undrade vem han var. Man sa mig att han ägde halva byn. I gamla tider hade man bara tagit kvinnor öppet, men den tiden var förbi. Det kanske var därför han strök omkring som en fisk om natten. Alla hade växt upp med sagan om Gretchen, och det var säkert den som hade inspirerat honom. Han var alldeles för gammal för tonårstjejer, så han fick kidnappa dem istället. Det var sorgligt. 

Någon hittade tillslut Tanja tillsammans med två andra levande kvinnor, och även några som var döda. Richard hade fritzlat dem i en källare i flera år. En av dem var till och med gravid. Tanja själv var allvarligt chockad, men hon hade klarat sig utan bestående men. Hon var tacksam. Hon hade lärt känna sina systrar redan på den korta tiden, och de var mindre lyckliga. Lara kände henne ganska bra, så jag fick gott om tillfällen att tala med henne. Vi stannade i byn en vecka till, tills allt var någorlunda utrett, och sedan åkte vi. Jag skulle ta hem Lara till mamma. Det var första gången, så det skulle bli pinsamt. Efter det skulle vi åka till New York, och sedan vart vi ville. Långt från Herr Fisch.