Människosonen
Nedanstående är en uppgift där vi skulle skriva en dikt om ett konstnärligt verk och kritisera varandra. Berätta gärna hur ni tolkar den!
Le fils de l'homme, av René Magritte, i fri tolkning av Thomas Lindroth
Man och kvinna levde de sam i frihet.
Ena dagen, glädje och lek i ungdom.
Vila under kronorna! Trädens blommor
skönaste njutning.
Så den dagen ormarna väste lögner,
slitas väna älskare över frukten.
Lämnad ensam, tvillingar utan försyn.
Djupaste sorgen.
Berg av stål de stiga mot gula himlen.
Hattar överallt. Hattar som hatar. Ljuger.
Varje mord en morgonrock, riven morot,
drypande råttor.
Hattar, hattar. Hattar som masker. Falska.
Dans i gräset, grånande hår och tunga
Spring i djupa svampmoln. Hopp om sommar
skönjer hon inte.
Ulliga träd i barndomen. Vila ryggen!
Röda drag på stenen är mannens tårar.
Dimmig strand. Vila i kattens säck i
mässande vågor.
Mask är kvinnan fördelad. Masken. Hatten.
Gömmer oskuld. Gömmer ock sorg i asken.
Kvinnan ljuger. Ljuger och skakar händer,
Skakande händer.
Behöver honom. Människosonen. Sök i hyllan!
Han är döende, återuppstår tredje dagen.
Nu är han här, graven är öppen, stig in!
Sökande över.
Du är inte kvinnan i drömmen, mask!
Hattar ljuger även på kvinnor, främling!
Vita skogen. Ihålig träda. Kvinnan
för alltid ensam.
