Sprängning
Bomben gick av tidigt på morgonen. De boende hade inte tid att reagera på händelsen. • De samlades mer eller mindre påklädda på gräsplanen utanför huset, och tittade på branden i panik. • Det var inte lätt när vardagen stördes av något så dramatiskt, som dessutom kunde döda en. • Många av dem skulle behöva terapi efteråt. Det var ett minne för livet, och inget gott. • • Morgonen efter var det bara aska kvar, och man fick ordna tillfälliga boenden för de drabbade. • Då började också spekulationerna. Det var särskilt otäckt när det var någon som hade sprängt avsiktligt. • Människor bara reagerar annorlunda, även om myndigheterna i allt högre utsträckning behandlar det som ett naturkatastrof. • Var det en terrorist eller en full tonåring? Bomben hade varit avancerad, så antagligen det förra.
Nick och hans familj, bestående av pappa, mamma och lillasyster, hade klarat sig utan särskilda skador. • De tackade nej till tillfälligt boende, och åkte istället till morföräldrarna, som bodde i nästa kvarter. • Nick var femton och lillasyster Lisa bara tolv, så det var viktigt att återgå till skolan. • De båda syskonen spekulerade mycket om vad som hänt. Polisen ville inte säga något om händelsen. • • Det måste vara terrorism, men vad var poängen? Det fanns inget spännande i deras gamla hyreshus. • • Ingen hade heller tagit på sig dådet, vilket oftast var fallet när det gällde terrordåd och dylikt. • Det fanns oftast något man ville, och då måste man ge sig tillkänna och ställa krav. • Nick trodde att det kunde vara någon på skolan som gjorde det, kanske någon arg elev. • Det var inte hans jobb att lösa fallet, men han ville ändå försöka. Det var viktigt.
Mitt i alltihop hade de nationella prov, så de fick tänka på annat medan de pluggade. • De gick på en skola som var tät på invandrare. De var faktiskt nästan i majoritet.. • Många av dem var muslimer, och flera var radikaliserade av saudiska wahabbiter. Det var redan spänt läge. • Förutom invandrarna var det många fattiga elever som ville agera ut sin frustration. • Det fanns alltså många som skulle kunna tänka sig att spränga världen. Var skulle man börja? • Lättast vore att tala med speciallärarna. Nick var omtyckt bland de vuxna, och han var välkommen. • Däremot var lärarna ovilliga att utlämna sina elever. Det skulle man inte göra utan starka skäl. • Nick förstod deras inställning, men han var ändå besviken. Det kanske var bäst att lägga ner.
Redan innan det smällde hade det funnits kända bråkstakar. Det hade faktiskt funnits många av dem. • Några var bara vanliga fyllon, medan andra var med i gäng. De senare var de värsta. • Nick hade dock svårt att tro att de kunde organisera något sådant. De var bara amatörer. • Skjutningar fick stort genomslag i media, medan de verkliga skurkarna aldrig åkte fast. De var smarta. • • Om det var någon här som kunde göra bomber, så var det nog den organiserade brottsligheten. • Det var inget han borde lägga sig i. Det kunde skada hans familj. Det högsta priset. • Men det skadade inte att bara gå dit och söka jobb. Han var ung och stark. • Gänget i fråga kom från Colombia, där de var snuskigt rika, och styrde folket med järnhand.
Lockelsen med droger hade alltid funnits där för honom, men det handlade om att bli rik. • Han hade blivit erbjuden skiten på fester, trots sin ungdom, men han hade vägrat ta det. • Det var inte helt säkert för en vit kille här, men Nick var inte särskilt rädd. • Han hade inte utseendet, men han kunde prata som en från orten. Det räckte lång väg. • • Latinamerikanerna var skeptiska, men de tog sig tid att prata med honom. De blev ganska nöjda. • I slutändan ville de inte ha honom, men de gav honom ett nummer han kunde ringa. • De uttryckte sitt deltagande på ett sätt som fick Nick att känna att de var oskyldiga. • Han kunde kanske ringa och insistera på att få jobb, men han borde nog låta bli.
Så tog dagen slut och han gick hem till mormor. Han var fortfarande på ruta ett. • Hon älskade att skämma bort honom och lillsyrran. Det blev en trevlig kväll med mycket mat. • På morgonen hade de hört att det hade varit en gängstrid mellan Latinamerikanerna och några japaner. • Det var samma män som Nick hade träffat. Han hade en känsla av att något hänt. • • De kanske hade känt medlidande med honom, och gått för att göra upp med de andra. • Dessvärre hade japanerna dödat hela gänget. Det sades att deras fotsoldater egentligen var högt fungerande robotar. • Det var konstigt att japanerna ville döda folk, men det kanske fanns något särskilt i huset. • Han kunde ha fel i att det var en uppgörelse. Det var dags att börja om.
Nick gick tillbaka till huset. Det var bara ett skrov nu, och polisen hade spärrat av. • Han kom lagom till att se kommissarie Björkman stå och prata med ett par ivriga kriminaltekniker. • Nick gick närmare för att lyssna. Det var inget särskilt de var ivriga över märkte han. • De gjorde bara sitt jobb. Han vågade inte prata med kommissarien, så han haffade en tekniker. • • Hon var först avvisande, men mjuknade när han sa att han hade bott där med familjen. • Hon sa att de inte visste vad som hade hänt, men det var säkert ingen olycka. • De hade hittat något ovanligt i en av lägenheterna. Det var en oskadd överlevare från sprängningen. • Hon sa att Nick kunde gå till sjukhuset och titta. Han låg fortfarande i djup koma.
Från hyreshuset var det inte långt att gå till sjukhuset. Polisen stod utanför och vaktade mannen. • Nick undrade om de skyddade honom från världen eller världen från honom. De verkade lite paranoida. • De tillät att Nick kikade genom fönstret och såg om han kände igen mannen i sängen. • Det gjorde han, men han hade aldrig talat med honom. Han såg ut att vara japan. • • Han var kawaii, och det var svårt att bedöma ålder och kön. Han var faktiskt söt. • Nick hade velat gå in och prata med honom, men det fick han inte göra alls. • Polisen ville inte säga vem mannen var, men Nick förstod att han måste vara någon brottsling. • Det hjälpte inte hur mycket han bad. Han gick hemåt. Det här var ett framsteg.
På ett ögonblick hade hela grejen förändrats. Det var konstigt att mannen hade överlevt smällen. • Han måste ha någon teknologi eller någon urgammal buddhistisk kunskap. Det var han helt säker på. • Han var likaledes säker på att det var han som var målet, fast det var ironiskt. • Tio människor hade dött, och många fler hade kommit till skada. Det var fortfarande på riksnyheterna. • Nick var ofta rädd, och önskade att han kunde skydda sig. Han var nyfiken på mannen. • På något sätt måste han få tala med dem, även om han måste sälja sin lillasyster. • Han tänkte det som ett skämt, men hon visade sig vara villig, åtminstone till en avledning. • Det betydde att de hade en plan. Den var inte särskilt farlig heller, vad det verkade.
Helgnatt på sjukhuset var inte det roligaste jobb man kunde ha, fast det var bra ob. • Poliserna, Jack och Ludde var uttråkade. De satt mest med sina mobiler och spelade dumma spel. • Det var Jack som såg upp först. Han reste sig och gick bort för att hjälpa. • Det var en flicka som stod och såg blygt på dem. Hon hade pyjamaströja och trosor. • • De senare verkade hon ha kissat i. Ludde reste sig snabbt, med ett ömt lilla gumman. • Poliserna överlade. Patienten låg i koma. Det var ingen fara. Jack gick med flickan till barnavdelningen. • Ludde satt kvar, men han måste gå på toaletten. Naturen hade ingen lag, så han gick. • Det var dags för Nick att ta sig in och träffa patienten. Han dog av iver.
Det var tyst i rummet, men så snart steg in satte sig mannen rätt upp. • Nick såg hänfört på honom, men vågade inte gå närmare. • Vem är du? Jag heter Nick. • Mannen vände på huvudet och såg på honom med glasartad blick. Det var något väldigt fel. • Nick gick tillslut närmare och höll ut handen till hälsning. Det skulle han inte ha gjort. • Mannen tog ett järngrepp om hans arm, och han blev rädd att den skulle slitas av. • Vem är du? Vem jobbar du för? • Nick kunde inte sluta gråta. Han var bara Nick. • I nästa ögonblick avfyrade Ludde sin pistol. Jack var snart där också. De sköt många skott. • Japanen verkade mer eller mindre oberörd, men han släppte Nick. Sedan hoppade han ut genom fönstret.
Jack hjälpte Nick på fötter. Ludde sprang till fönstret. Mannen hade krossat glaset och landat hårt. • Trots det syntes inte ett spår av honom. Det var bara att ringa centralen efter hjälp. • Poliserna satte sig med syskonen och berättade allt. Mannens styrka kom av att han hade överdoserat pox. • Det var en populär partydrog. Japanerna hade velat ta ut honom innan han skadade någon. • • Han var inte mycket mer än en zombie, och polisen räknade med att hitta honom snart. • Det gjorde de också, men det krävdes insatser för att döda honom, och det kostade liv. • Efter det kunde Nick och lillasyster gå hem. De hörde aldrig talas om den mannen. • Båda svor på att aldrig börja ta pox. Priset var för högt för att bli odödlig.