thomasl.blogg.se

Stål är en hård metall tror jag. Fast stål och järn är samma sak. Kanske koppar. 

Koppar är inte särskilt hårt heller. Jag hade suttit och brytt mitt huvud i flera timmar. 

Det var dags att ta en paus från läxorna, och äntligen få slappna av ett tag. 

Jag tänkte att jag kanske kunde spela lite, men bestämde mig för att låta bli det. 

Jag hade redan spelat alla spel jag kunde komma på, och en jävla massa gånger dessutom. 

Istället gick jag ut i köket och lyssnade på när pappa talade i telefon med jobbet. 

De hade just fått hem en stor leverans av något, och det var liv och rörelse. 

Jag såg inte fram emot att bli vuxen, förutom att man kanske fick ligga med tjejer. 

När jag hade tröttnat på det sa jag att jag skulle gå ut en liten stund. 

Pappa var fortfarande upptagen, men han förstod mina konstiga tecken, och gav mig bifall med handen. 

Mamma och moster låg och solade på baksidan. Jag kände inte för att göra dem sällskap. 

Jag fick ändå gå med på varsin kyss innan de lät mig gå ut på området. 

Det var inte mycket som hände en dag som denna. Alla mina vänner hade redan åkt. 

Jag kände inte för att åka någon särskild stans, vilket var bra, för vi var panka.

Okej jag överdriver, men vi hade inte haft det så fett på senaste veckorna och månaderna. 

Jag orkar inte förklara varför just nu. Kom bara ihåg att jag inte brydde mig mycket. 

Min kosa styrde mig i en vid båge runt området. Det kändes längre än det var. 

Jag är inte så vältränad. Det blir så när man är gamer. Jag började snart svettas. 

Det var mitt i sommaren och jag fick sätta mig och vila på en nymålad bänk. 

Den var torr, men den luktade fortfarande starkt. Den var gjord för föräldrar att vänta på. 

Det var alldeles tomt på lekplatsen. Ungarna var säkert och badade, och skulle kanske drunkna igen. 

Jag hade inte lekt på rutschbanor på många år. Jag undrade om de hade förändrats något. 

Jag trodde inte det. Vissa saker förändras inte mycket. Andra saker förändras desto mer. Oväntade saker. 

Jag hade varit en ganska svag elev, men på de senaste åren hade det varit komet. 

Raketen kunde ha något att göra med att jag hade fått en lärare med fylliga läppar. 

Jag kände ingen särskilt engagemang för att studera, eller för något annat. Jag var bara död. 

Jag kunde kanske ha varit emo, men de var töntiga, och jag orkade inte sminka mig. 

Jag undrar ibland vart jag är på väg. Det verkar som om andra är på väg. 

De har mål och drömmar. Jag är för trött. Det känns som om jag vore hundra. 

Om bara det där stora äventyret kunde börja. Men jag hade svårt att tro på det. 

Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle se ut heller. Skulle trollkarlen Gandalf hämta mig?  

Jag gillar att läsa om medeltiden. Det känns romantiskt. Men jag vet att jag skulle dö. 

Låt oss hitta på en ny identitet åt mig. Jag heter Leda och jag har tråkigt. 

Jag är prinsessa. Är det för bögigt? Jag borde inte oroa mig. Ingen behöver veta detta. 

Jag har vackert blont hår, och läppar som fröken Lisa, och jag har de dyraste kläderna. 

Jag har såna där underkläder som mamma visade tant Sara. Det känns konstigt att säga tant. 

Hon är bara tio år äldre än jag. Hur gammal är Leda? Hon är ingen unge. 

Hon är minst tjugofem, och hon har stora tuttar. Alla män vill gifta sig med henne. 

Men det vill inte hon. Hon vill bli riddare och döda drakar och hitta gömda skatter. 

Hon ligger där ensam på sitt rum. Hon läser en bok. Jag tror det är Necronomicon. 

Så knackar det på dörren och hennes pappa kommer in. Han styr över ett stort rike. 

Det är säkert större än Sverige, och det är tropisk i söder, och iskallt i norr. 

Hennes pappa är gammal. Han kunde ha varit hennes farfar. Hans händer har blivit alldeles rynkiga. 

Han har kommit för att säga att han snart ska dö. Leda gråter och han tröstar. 

Han ber henne att säga ja till någon av adelsmännen, så att hon inte är ensam. 

Hon frågar om inte hon kan styra landet. Kungen skrattar ömt. Det har aldrig hänt förr. 

Kungen väljs på landstinget, och de skulle aldrig välja en kvinna. Det måste vara en krigare. 

Kungens viktigaste uppgift är att försvara landet, och det kommer behövas. Fienden har börjat samla trupper 

Kanske funderar Leda på att göra som pappa säger. Hon måste ju tänka på rikets bästa. 

Pappa lämnar rummet. Hon hör hans steg försvinna bort, och hon har faktiskt redan bestämt sig. 

Det gör ont, men hon måste lämna slottet. Hon måste söka efter sig själv, sitt öde. 

Det kommer inte bli lätt, för det finns ingen rustning som är gjord för en prinsessa. 

Svärden som riddarna använder är för tunga för henne. Det måste finnas ett annat sätt någonstans. 

Det kan inte vara omöjligt för en kvinna att vara hjälte, och att rädda hennes rike. 

Det finns en hemlig plats dit hon kan resa för att finna råd, långt långt borta. 

Hon måste resa till Norden, och finna vägen till helvetet. Där finns en annan kvinnlig själ. 

För många år sedan fanns det faktiskt en drottning, men hon kallas dock inte för drottning. 

Hon var hövding över skyterna, som levde i snön och isen. Hon kunde fäktas och skjuta. 

Ingen man kunde mäta sig med henne. Hon dog för många år sedan, på sitt slagfält. 

Som hedning fann hon dock aldrig vila i himlen, utan måste lida i helvetet för alltid. 

Leda måste hitta henne, och hon om någon kan göra det. Hon har en magisk spegel. 

Den har ärvts från mor till dotter i många generationer, och den kan visa en sanningen. 

Den sägs kunna visa bäraren ingången till helvetet, men Leda har aldrig behövt söka efter den. 

Hon har aldrig varit på resa ensam innan, så hon måste ta med sig sin jungfru. 

Poles är bara en ung kvinna, men hon vet vad som behöver göras. Hon är lojal. 

Hon är dock rädd, så innan avresan går hon och talar med en av Ledas friare.

Han lovar att följa efter på avstånd. Om han kan rädda henne kommer han vinna riket. 

Leda och Poles reser i många veckor. Ingen känner prinsessan här, och hon döljer sitt ansikte. 

De ser många rövare, och Leda måste anlita beväpnade män, och själv bära båge och kniv. 

Hon övar med dem, och de häpnar över hur snabbt hon lär sig använda sin styrka. 

Hon kan dock inte förmå sig att lita på dem, och det visar sig vara klokt. 

En ung man smyger på kvinnorna när de badar nakna, och han blir förälskad i Leda. 

Han lyckas lägga band på sina känslor ett litet tag, men snart måste han fråga henne. 

Hon kan inte gifta sig med honom, eller med någon annan man. Han blir arg

och försöker ta henne med våld, men hon överlistar honom. Sedan hugger hon huvudet av honom. 

Poles undrar om hon gjorde rätt som talade med friaren. De träffas i hemlighet på natten. 

Den unge adelsmannen kan inte vänta, så han tar jungfrun så länge. Poles är så ensam. 

Tillslut kan hon inte fortsätta längre, utan väljer att ta sitt liv med hjälp av gift. 

Leda är förkrossad. Hon avvisar alla sina män, och fortsätter ensam. Det är inte långt kvar. 

Hon märker redan att resan har blivit svårare. Landet är täckt av skog och höga berg.

Tredje dagen gryr och hon kan se en by vid horisonten. Där kan hon finna vila. 

Hon träffar byborna och ber om hjälp. Hon är adelskvinna och kan belöna dem alla rikligt. 

Hon behöver finna hövdingens gravhög, och skatten som vilar där. Männen vill dock inte hjälpa henne. 

En av kvinnorna smyger dock på henne och ser henne använda spegeln. Det är ett tecken. 

Hon springer och berättar för sina två systrar, och de tre kvinnorna drar alla sina vapen. 

De svär trohet till sin blivande drottning, och följer henne upp på fjället, bort från byn. 

Det är inte många som kommer ihåg hemligheten, men deras familj håller den fortfarande vid liv. 

De bekräftar att det finns en skatt i högen, större än en drottning någonsin drömt om. 

Nu är det inte långt kvar. De ser redan högen resa sig mot den iskalla himlen. 

Magin ligger tung över landet. Stjärnorna är ute. Det finns andar som vaktar den uråldriga högen. 

Drottningen är den enda som får gå nära, och hon söker och söker efter en ingång. 

Kylan biter trots hennes tunga kläder. Hon tar upp spegeln, och ser sitt ansikte i den. 

Sedan är hon inne. Det är varmt och torrt i hövdingens boning. De ser på varandra. 

Det finns inget där förutom en hög med ben, och ett svärd, och även något mer. 

Framför henne står en vacker ung man. Hon vet att det är han som är skatten. 

Hon rör försiktigt vid honom. Sedan går hon närmare och kastar alla kläder, och vi kysstes.