thomasl.blogg.se

Det knackade på dörren och Jenu gick och öppnade. Det var stadsvakten som ville komma. • Det var inte mycket han kunde göra, så han släppte in dem utan att ställa frågor. • Det tog dem inte lång stund att leta igenom hela huset, då det inte var stort. • De utrymde på ett ögonblick, utan att ge någon förklaring eller ens önska honom god dag. • • Så fort de var ute gick Jenu till fönstret, och tog ner krukan som stod där. • Den luktade starkt av olivolja, och ingen kunde ha trott att den inte innehöll just det. • Jenu öppnade locket och viskade något, varefter krukans inneboende började klättra ut. Det tog en stund. • Snart låg en människa på golvet framför den unge mannen. Han var kort och ganska spinkig. 

När Tiki hade kallat på hjälp hade Jenu inte tvekat att öppna dörren till sitt hem. • Han kände inte honom, men han kände människor, och den här människan verkade vara alldeles speciell. • Tiki hade växt upp på gatorna i Uruk. Han kunde spruta eld och sjunga vackra sånger. • Viktigare var att han var en ormmänniska, vilket gjorde att han kunde gömma sig i krukor. • • Jenus familj var förmögen, och oljan kom ända från havet i norr. Tiki hade älskat lukten. • Det var dags att äta, så Jenu gick och hämtade öl, bröd, oliver och några fikon. • Det var en festmåltid för stackars Tiki, som inte hade ätit på länge. Han var tacksam. • Jenu undrade vad han hade gjort, förutom att han var akkader, men de kunde äta först. 

Måltider varade sällan så länge man ville ens för rika. Det gjorde inte den här heller. • Tiki rapade högt. • Jag har inget att ge dig som betalning, sa han, utom kanske sång. • Jenu ville inte höra. Det var inga problem. Däremot ville han veta vad Tiki gjorde här. • Vakterna hade varit väldigt angelägna att hitta honom. Man kunde tro att han hade dödat någon. • Tiki skruvade på sig, vilket gjorde Jenu orolig. • Du har väl inte dödat kungen, din idiot? • Tiki stack handen innanför sin särk och tog fram något. Han bad Jenu luta sig fram. • Jenu såg en ljus grön ädelsten, stor som en knytnäve. Han ville nästan gråta vid synen. • Detta är nog ditt sista rackartyg, min vän. Jag vill inte ha den i mitt hem. 

Redan från början hade han antagit att Tiki gjort något dumt, och det här var svaret. • Han hade aldrig hört talas om något så vackert, och stenen hade säkert stulits från palatset. • Tiki höll upp den i ljuset. • Det här en magisk sten. Den tillhörde prinsessan av Aratta. • Den tillhörde alltså kungens anfader Enmerkar, och kommer tillfalla hans son. Ingen känner helt dess ursprung. • • Man vet att den kommer norrifrån, från det norra havet. Ser du den vackra gröna färgen? • Den återspeglar de stora skogarna i norr, där mina förfäder kommer ifrån. Det är min sten. • Det är inte din sten, sa Jenu, såvida du inte är kung. • Tiki såg hemlighetsfull ut. • Jag är kung, min vän. Min mor var en prinsessa. Jag har drömt det många gånger. 

Lugal-Angasi, kungen av Uruk, skulle inte hålla med om det, inte för någon fattig föräldralös akkader. • Jenu kunde inte sälja sin broder, men han kunde inte skydda honom heller. De måste fly. • Vi måste lämna staden, sa han, och resa norrut. • Vi ska gå till templet, sa Tiki. • Där ska vi ge den till det gudomliga paret som sköter trädgården. De ska skydda oss. • • Jenu suckade. • Jag kan inte gå med dig, broder. Detta är något du måste göra själv. • Tiki tog stenen och lade tillbaka den. Jag kommer tillbaka hit när jag har avyttrat stenen. • Sagt och gjort så smet gatungen ut genom fönstret och försvann. Jenu hade velat följa honom. • Tiki hade ett mycket mer spännande liv. Det var synd att han själv var en rikemansson. 

Så gick Tiki själv till templet där guden Enki härskade. Det var första gången för honom. • Templet låg i en avskild del av staden, och det var behaglig skugga där han gick. • Templet var säkert tjugo man högt, och liksom murarna gjort av tegel som blandats med vass. • Sedan hade man klätt det med vit puts, så att det glänste nästan bländande i solen. • • Anläggningen bestod av flera delar. Själva templet låg på ett konstgjort berg försett med uthuggna trappsteg. • Dit fick bara kungen och prästerna gå. Det var där de rådgjorde med stadens många gudar. • På lägre nivå fanns dock en helig trädgård som bevattnades av fyra källor, och representerade skapelsen. • Denna sköttes av en ung man och en ung kvinna, som levde sina liv för gudarna. 

Tiki gick snabbt upp för trapporna till trädgården. Luften var behaglig här och han ville stanna. • Han kom norrifrån, och han var säker på att detta påminde om hans hemland långt borta. • Lugnet bröts när en ung kvinna kom ut ur buskaget, klädd i fikonlöv över känsliga delar. • Tiki bugade. • Jag ber dig, Ninti, revbensdamen, att spara mitt liv. Jag har en gåva till er båda. • • Ninti var inte ovänlig. Även hon hade varit föräldralös. Hon bestämde sig för att ta gåvan. • Tiki tog fram stenen och räckte henne den. Hon vred och väntade på den med nyfikenhet. • Du är akkader, sa hon. Jag kommer ihåg dig från gatan. Vill du ha ett äpple? • Utan att vänta på svar fortsatte hon tala. • Jag vet vem du är. Ormgudinnan har berättat. 

Ninti visade honom en bild hon hade målat på en vägg. Den föreställde en stor man. • Han hade inga ögonen, och han åtföljdes av en varg och en flodhäst. Tiki var mållös. • Han kom till mig i en dröm, sa hon andäktigt. Han ville att jag skulle sjunga. • Jag skulle sjunga, så att han aldrig vaknade. Gjorde han det så skulle världen gå under. • • Han är härskare någonstans vid norra havet, eller längre bort, och du måste vara hans ättling. • Jag har också sett honom i mina drömmar, sa Tiki. Han vill att jag söker honom. • Du, heliga frun, måste ta ädelstenen, för jag vet inte om jag kommer kunna lämna staden. • Kungen ser mig. Han vet vart jag gick, och han är i detta nu nästan här. 

Om du ska dö här, min kung, så ber jag dig att bevara anden hos mig. • Hon tog örter från en växt och lade dem i ett fyrfat där eld redan brann. • Hon satte fingrarna på valda punkter i hans ansikte, och sedan började hon sjunga från magen. • Tiki kände orden och stämde in. Sången handlade om en tid långt innan ugnarna var tända. • • Tiki kände hur deras själar frigjorde sig från deras kroppar, steg, och blev ett med varandra. • Sedan var det över. Ninti sa åt honom att gå. Hon hörde redan vakten närma sig. • Mycket riktigt såg Tiki vakten komma upp för trapporna. De hade ännu inte sett honom bakom ett träd. • Han ville emellertid inte lägga skuld på Ninti, så han steg ut och lät sig arresteras. 

Jenu var mycket orolig för sin vän, och han hade svårt att roa sig med föräldrarna. • Hans far hade gjort stora affärer idag, och flera stora säckar med säd tillhörde honom nu. • Jenu fick inte höra förrän mot kvällen att hans vän hade blivit tagen och skulle dö. • Han hade stulit från kungen, och skulle få halsen huggen redan nästa dag i tidig gryning. • • Det var tydligen kungen själv som skulle döda honom, en ära som var förbehållen högre stånd. Pojken måste verkligen ha vredgat kungen, eller kanske prästerna. Jenu måste träffa honom innan han dog. • Hans far var tveksam, men Jenu visste hur han skulle övertala honom, och det blev så. • Med rätt kontakter kunde man få besöka en dömd fånge, och ge honom en sista måltid. 

Tiki var trött, och han hade inget emot att kastas i en mörk cell några timmar. • Han kände fångvaktaren, och denne hade varit vänlig nog att låna honom en filt av ull. • Han sov alltså tungt när dörren öppnades och de sa att han hade besök av familj. • Först visste han inte vem det kunde vara. Sedan kom han ihåg. Han hade en bror. • Jenu hade tagit med sig mat åt honom. Det var samma som de ätit på morgonen. • Tiki åt lika glupskt nu som då, och även Jenu var hungrig. Värden måste också äta. • Efter måltiden tog de farväl och Jenu gick ut till vakten och önskade även honom godnatt. • Vakten undrade varför den rika ungen inte hade tagit med en slav för att bära krukan. 

Jenu gick direkt till stallen och skickade iväg krukan norrut. Den skulle fraktas ända till havet. • Han ställde den bland en massa andra på en vagn, och ingen skulle ställa några frågor. • Han grät lite över sin förlorade vän, och gick sedan hem för att sova bort morgondagen. • Han ville inte höra de upprörda rösterna som sprang från dörr till dörr och letade ånyo. • På morgonen gick han till templet och offrade olivolja till guden Enki, för en säker resa. Han satt på knä framför muren, och lyssnade när det gudomliga paret sjöng ut en bön.