Björnen
Jake lutade sig mot väggen. Han var utmattad efter den långa språngmarschen i den tunga solen. Han tog upp flaskan och drack nästan hela. Han såg sig om ifall någon förföljd honom. Han såg ingen, men han var så rädd att han såg faror i varje mörkt hörn. När han lugnat ner sig lite tömde han resten av flaska, och slängde den i soptunnan. Sedan gick han in på macken, och talade med den snygga bruden i magtröja och shorts.
- Hej Sally! sa han. Hur dags går du av?
- Stöter du på mig? sa hon och såg trött på honom.
Han blinkade åt henne.
- Nej jag måste bara få lift hem, sa han.. Bilen står nere i sjön.
- Du menar vid sjön? sa hon.
- Nej jag menar att den är sänkt, sa han. Jag vill inte förklara nu.
Nu kisade hon på honom.
- Vad har hänt? sa hon. Du kan inte bara säga så fattar du väl.
Han skakade på huvudet och slog ut med händerna. Hon suckade igen.
- Jag går av sent, sa hon. Kolla nere på baren. Det är säkert någon som ska till stan snart.
- Jag vill helst inte, sa han och skruvade på sig.
- Försök inte med mig, sa hon och putade med läpparna. Du försöker bara komma in i mina trosor. Jag kanske hade varit intresserad en annan dag, men jag måste jobba och jag mår inte hundra. Förresten trodde jag att du hade flickvän.
Nu var det han som suckade. Cindy. Han visste inte hur han skulle förklara för henne. Det var trots allt henne bil. Han kunde ju inte berätta sanningen. Eller kunde han det? Med de tankarna i huvudet gick han ut på gatan. Det kom inte en enda bil. Det var inte så konstigt. Det hände inte så mycket i byn, inte ens på dagen. Det kunde bli fest på kvällen, men inte såhär års. Det var alldeles för varmt nu. Alla satt bara inomhus med ac på fullt blås, eller låg i badkaret och gjorde ingenting. Jake gillade att vara här, åtminstone tills idag. Det var behagliga att vara lite avtrubbad dagligen. Han saknade inte sitt gamla liv i Colorado. De hade bott i bergen, med kalla vintrar. Sedan en dag hade mamma skiljt sig från pappa, och åkt hit och skaffat egna berg. Han hade kunnat stanna, men sanningen att säga var han lite mammig, och förstod inte matlagning. Rakt söderut från deras hem i stan låg Crystal Lake. Han och vännerna åkte ofta dit. Han hade tagit med Cindy Evans dit också. Det kändes som om det var åratal sedan. Cindy var en Karen, men hon var gullig ibland. Han älskade henne fortfarande, trots alla gräl. Han måste nog berätta sanningen för henne, fast hon inte skulle tro ett ord han sa. Hennes pappa hade sagt att han skulle skjuta honom om han sårade hans lilla söta ängel. Den dagen kunde ha kommit nu. Han gick med tunga steg mot baren, och gick in. Det här stället var det enda som satte byn på kartan. De hade ovanligt sexiga strippor. Trots det höll Jake sig långt bort, och det berodde inte bara på hans flickväns svartsjuka. Han steg in i salen, och tittade på kvinnorna. En dansade nu, och två gick omkring. Jake kände nästan för en drink att dränka sorgerna med. Istället gick han fram till scenen. En av tjejerna dansade ner på huk, böjde sig fram, och kysste honom eftertryckligt.
- Vilken snygg ung man! Gillar du vad du ser?
Han såg ner och försöka inte rodna.
- Kan du köra hem mig mamma?
Hon log ömt.
- Det är klart jag kan, lille gubben, sa hon med ett ömt leende. Har det hänt något?
Han ville inte förklara, så hon fick vända sina bara skinkor till. Han medgav att hon var snygg även vid fyrtio, men det var pinsamt att se henne. Hon skulle gå av om en timme, så han måste hålla ut tills hon var klar. Strippandet var en sak. Hon hade dansat naken hela hans liv. Det andra var mycket värre. Det ingick i jobbet att hänga i baren, och tala med gästerna och låtsas vara kåt. Männen var creeps och han ville bara döda dem. Han visste att hon hade en stalker. Hon hade inte berättat för hon visste hur han skulle reagera. Han hade tillslut konfronterat henne. Hon sa att det var en snäll pojke. Han hade bara lite problem i sin barndom. Hon tyckte att han skulle sluta behandla henne som sin dotter, som enda mannen i huset. Jake försökte göra henne till viljes. Han var tvungen att gå ut i solen igen och tänka. Han hatade sitt uppfuckade liv. Kändes skönt när de äntligen kom iväg. Mamma såg forskande på honom men hon sa inget. Det var inte förrän de stannade på uppfarten som hon sa något.
- Vad har hänt, Jacob?
- Vad menar du? sa han. Det har inte hänt något särskilt.
- Varför vänder du på huvudet hela tiden? sa hon.
- Det gör jag inte, sa han.
- Jo det gör du, sa hon. Är du rädd för något? Är det pengar?
- Nej, det är mer komplicerat än så, sa han.
- För du vet att vi har pengar, sa hans mor. Du kan be mig om vad du vill, utom en lapdance. Så säg vad det är.
- Jag såg något nere vid sjön, sa han.
- Vadå? sa hon oroligt. Du är väl inte så lättskrämd, eller hur grabben?
Nej, men detta var något annat.
- Jag vet inte hur jag ska börja, sa han.
Det var omöjligt. Från det att han såg det hade han varit helt inriktad på överlevnad, full av adrenalin. Nu började han gråta. Hon kom närmare och kramade honom.
- Oroa dig inte! sa hon. Det är bra.
Hon höll om honom hela vägen in, och satte honom i soffan.
- Vill du ha något? sa hon. Jag brukade ge dig välling när du var ledsen, men nu tror jag det blir bourbon.
Hon hämtade två glas och hällde upp. Sedan satte hon sig bredvid honom, och smekte honom. Han såg upp, men undvek hennes blick.
- Kommer du ihåg Freddie? sa han.
- Kruger? sa hon.
- Nej jag menar dockan, sa han.
- Menar du det där konstiga barnprogrammet du gillade? sa hon.
- Jag gillade det inte, sa han. Jag måste bara titta. Den där björnen var så elak, men jag måste se. Och jag såg honom där idag.
Björnen hade bara dykt upp bakom en buske. Det var som om någon satt bakom den. Det fanns dock ingen. Det var för övrigt inte tillräckligt med utrymme bakom den lilla busken. Jake hade blivit kall som is, och björnen hade retat honom för att han var mesig. När förlamningen släppt hade Jake tagit en gren och gått närmare. Då hade den bara försvunnit. Han kände att den satt någonstans och iakttog honom. Vad skulle han göra nu då? Han gick tillbaka till bilen och tog mobilen. Det fanns ingen täckning, som han redan vetat. Han kände att han verkligen ville bort. Han hade inte blivit så rädd på ganska länge. Han försökte starta bilen, men ingenting hände. Rädslan kom tillbaka. Han såg sig om efter björnen. Just som han började lugna ner sig slog dörrarna igen. Bilen började rulla och motorn startade. Bilen började åka runt i cirklar i gläntan, snabbare och snabbare, medan Jake skrek av skräck. Efter några varv började den köra i vansinnig hastighet nerför slänten, rakt mot en brant klippa. Jake kände hur hjärtat hoppade i bröstet, när bilen lyfte från marken och slog i vattnet. Han fann att förbannelsen hade brutits och han kunde få upp dörren. Han fick hålla andan. Han var utmattad redan när han nådde stranden, men han började ändå springa som en galning. Det var långt till byn, men på något sätt hade han lyckats. Hans kläder hade torkat. Han hade hållit ögonen öppna efter björnen, men inte sett den, tack och lov tyckte han. Det var ingen lång berättelse, men det kändes som en tegelsten. Mamma verkade tro på den. Hon berättade att hon hade hört en liknande berättelse. Den handlade om en gammal övergiven Disneypark. Det sades finnas gott om sådana, men hon visste inte om det var sant som sades. Det var några dumma ungdomar som hade gått in för att leta efter några spännande repliker. De hade hittat ett förråd, och en dräkt med Musse Pigg hade plötsligt rest sig upp. Den hade börjat tala och sagt obehagliga saker. Ungdomarna hade flytt för livet, eller aldrig setts. Vid det här laget kände sig Jake lite lugnare. Hon fick honom att gå och duscha. Hon skulle göra tacos. Det skulle säkert muntra upp henne. Han ville låta henne tro det. Nu var det ingen större skada skedd. Jake hade inte berättat för Cindy om mammas jobb. Det var inte dyrt att ersätta den. När det kom till björnen så fick det vara. Sådana saker hände bara på platser som skogar, som människor inte kontrollerade och fortfarande var vilda. Han hade väl hört talas om getmannen. Hon skrattade och sjöng, och Jake blev lite gladare. Hon erbjöd sig att sova bredvid honom, men han tyckte det var konstigt. Vid det här laget hade han bestämt sig för att det hela måste ha varit inbillning. Han drog upp täcket fast det var varmt. Han kände med ens hur trött han var. Han hade just börjat flyta bort när han tyckte sig höra att någon knackade på fönstret.