Texas
Det finns planeter runt i stort sett varenda stjärna, och det finns liv på ganska många av dem. • Det fanns dock inget som gick upp emot Jorden i slutet av århundradet 2000 och däromkring. • Jorden hade just kommit ut ur en ekologisk katastrof, och det hade varit ett fjärde världskrig. • Vid det här laget hade läget stabiliserats och livet var gott. Hela planeten var en öken. • • Det var synd att så mycket liv hade dött ut, men det hände för åratal sedan. • Den nya generationen ville inte hänga läpp över det, när det fanns mycket att leva för. • Man hade täckt planeten med artificiella floder, som alla var sammankopplade, och vid noderna byggdes städer. • Dessa städer var täckta av domer, som drevs med solceller. Framtiden var ljus för stadens barn.
De goda tiderna betydde att folk vågade hoppas, så det skaffades plötsligt många barn per kvinna. • Livet gick sin gilla gång och befolkningen ökade. • Man knäckte åldrandets gåta, så att befolkningen ökade ännu mer. Det blev snart fullt på planeten. • Utan förvarning var utopin över, och resurserna blev begränsade. Det blev inte krig, inte nu igen. • • Istället började man skicka människor till stjärnorna i stora långsamma skepp. Det skulle ta miljontals år. • Befolkningen ökade fortfarande, men det började mattas av. Man trodde att man hade nått ett equilibrium. • De stora skeppen kallades arker, och de skulle befolka hela galaxen och konkurrera ut allt liv. • Det var en ekologisk katastrof på nivå med den som inträffade på jorden många år tidigare.
Människorna var inte omedvetna om vad som hände. Det fanns bara inte mycket man kunde göra. • De flesta kände sig maktlösa. Det fanns dock en liten grupp som gjorde motstånd mot förstörelsen. • Det var ingen ny grupp, men de hade vilat länge, och det fanns inte mycket kontinuitet. • De kallade sig för spöken, och de ville utplåna allt mänskligt liv en gång för alla. • • På arken Texas fanns en man som hette Lee, och det är honom vi ska följa. • När det här inträffade var Lee bara tonåring, men han hade tränat mycket i virtuell verklighet. • Det fanns inte många som kunde ta honom i en strid, och bara få hade försökt. • Han bodde i en nod som hette Galveston, som hade en miljon invånare på liten yta. • Det hade inte funnits många jobb på gamla jorden, men här hade ludditerna gjort revolution.
Invånarna i noden jobbade i huvudsak med att föda upp djur, och äta dem till middag. • Man kunde odla kött, men det var inte så kul. Det var inget för en man. • I samband med ludditernas övertag hade feminismen backat, och kvinnor gick numera hemma och gjorde äppelpaj. • Folket i Galveston tyckte inte att det fanns något mer naturligt sätt att leva sitt liv. • • Många använde inte virtuell verklighet utom i skolan, och även i utbildningssyfte hade det blivit kontroversiellt. • Lees päron var ganska traditionella, men de uppmuntrade honom att göra vad som kändes rätt och meningsfullt. • Han spelade ett spel som kallades 'stjärnornas fred', och han kunde kommunicera med miljontals andra människor. • Det var så han träffade spökena. De ville att han skulle hjälpa med att spränga arken.
Lee var väldigt kluven om det. Han gillade inte livet, men visste inte vad han ville. • Livet kändes tomt och det fanns ingen konflikt och inget att uppnå. Livet var en teater. • Hans föräldrar var automater som han inte kunde identifiera sig med. Han kunde lika gärna dö. • Detsamma gällde alla andra människor på det här skeppet. Det var på väg mot ingenting alls. • • Han var med på att förstöra arken, fast han inte visste varför. • Det skulle inte göra livet bättre. Han förstod för övrigt inte hur det skulle gå till. • Spökena sa att han inte skulle oroa sig på den punkten. De hade koll på det. • Allt Lee behövde göra var att hitta människor han kunde lita på, och göra ett paket.
Så var det dags att bygga en ordentlig armé. Han skulle börja leta på sin skola. • Föräldrarna tvingade honom att gå, fast han redan kunde allt om världen en man behövde veta. • Hans pappa hade lugnt och stilla förklarat för honom att alla kände sig lite mållösa ibland. • Även om han inte såg värdet nu så skulle han vara tacksam senare i sitt liv. • • Han hade svårt att tro det då, men det var sant att han fick pålitliga vänner. • Han talade med Dan och Daisy. De var lika smarta som han, och allt han behövde. • Båda var villiga att hjälpa honom förändra världen. Daisy ville inte bli en sådan där bullmamma. • Dan ville å sin sida inte bli cowboy. Han ville mycket hellre bli en vild cowgirl.
Det var dags att fråga spökena om nästa steg. De hade sagt något om något paket. • Det gällde bara att vara försiktig så att skeppets artificiella intelligens inte anade vad som pågick. • Det var bäst att han gick ut på nätet ensam och tog kontakt med sina vänner. • Det dröjde inte länge innan de svarade över en säker kanal, och gratulerade honom för armén. • • Det var dags att bygga en bomb. Vad de skulle göra med den fick vänta lite. • Lee var inte glad över hemligheterna,, men han förstod varför. Man skulle veta vad man behövde. • Han kallade till sig sina vänner och gav dem uppgifter. Det skulle inte bli så lätt. • De tre var unikt lämpade för att göra jobbet. Det var inte så väldigt svårt egentligen.
Det var inte så svårt att bygga en bomb om man jobbade med djur och jordbruk. • Det krävdes mycket mat för att föda stadens kreatur, och man måste odla allt det fodret. • Detta kunde bara göras med gödning som man köpte från andra noder i helt vansinniga mängder. • Det bestod mest av kväve, fosfor och kalk, och man kunde göra en bomb av det. • • Det var inte svårt att få tag på i sig, men de behövde så stora mängder. • Det var där Dan kom in. Han hade tillgång till två stora lastbilar, drivna av diesel. • Lee och Dan kunde lasta och köra dem. Daisy och Lee skulle bygga en stor blandare. • För detta skulle de behöva olagliga 3D-skrivare, så de måste vara försiktiga och arbeta väldigt fort.
Precis som Lee hade förutsett mötte de inga särskilda svårigheter, fast många såg dem köra bilarna. • Lee kände att det var dags att kontakta spökena en sista gång och få veta målet. • Han var inte förvånad när han fick reda på det. Målet för bombens var arkens nexus. • Man kunde skicka stora leveranser dit genom luckan, som man kallade ett system med stora tuber. • • I normala fall kunde man inte göra det, men spökena hade lyckats lamslå hela säkerhetssystemet. • Lee återvände till sina vänner och berättade. Allt de behövde göra var att köra till kullen. • Det skulle inte bli svårt, men det var för tidigt att ropa hej innan det smällde. • De sa ett sista farväl och hoppade upp i sätena. Daisy skulle stanna och hålla ställningarna.
Lee var nästan framme nu, och han beredde sig på att slå in koden till luckan. • Då såg han sin pappa stå på vägen och vänta på honom. Lee blev alldeles kall. • Han stannade och öppnade dörren och ropade på honom. • Vad gör du här? Du kan inte. • Jag har kommit för att ta med dig hem, sa han. • Lee skakade på huvudet. • • Jag måste förstöra det. Flytta på dig. • Det gör ingen skillnad. Jag kommer att dö ändå. • Det är inte verkligt. Det är inget jävla Texas. Vi kan inte fortsätta att bara leva. • Hans far fortsatte att se lugnt på honom. Lee började gråta. Han hoppade ner på marken. • I samma ögonblick började världen skaka runt dem. Lee fick gå till sin far för stöd.
Du förstår vad som händer eller hur, sa hans far. • Lee nickade att han visst förstod. • Det var inte bara i Galveston spökena hade rekryterat, utan i hela arken, tusentals unga människor. • De hade alla skickat sin dödliga last i samma ögonblick, och hela Texas var borta nu. • Snart skulle de gå samma väg. Det hade redan blivit mörkt som natten, när strömmen gick. • • Lee visste vad han måste göra nu. Han gick tillbaka till bilen och slog in koden. • Han ändrade målet och avfyrade lasten. Dan gjorde detsamma. Sedan gick de ut till pappa igen. • Allt de kunde göra nu var att hålla andan och hoppas. Det skulle snart visa sig. • Plötsligt blev det ljust igen, när generatorerna gick igång. De överlevde att dö en annan dag.
Lee hade avfyrat lasten så att explosionen skilde dem från resten av skeppet. Han var skicklig. • Alla de där timmarna på nätet hade gett utdelning. Han kunde träffa en mygga i rymden. • De hade inga motorer, men de hade en riktning. Det var inte långt till närmaste stjärna. • Där skulle de ha all energi de behövde. En miljon människor var tillräckligt för en koloni. •• De tre terroristerna återgick till sitt vanliga liv, fast nu hade de blivit kända för alla. • Lee skulle snart glida ner i depression igen, men det var bättre än att vara död. • Han hade kommit närmare både sina vänner och sin familj, och det betydde mycket för honom. • Galveston hamnade senare i omloppsbana runt en planet. Äventyret var över nu, men nya väntade snart.