Inbrottstjuven
Det var molnigt när jag kom ut, men fortfarande varmt. Jag skyndade mig över gatan.
Jag såg mig oroligt om medan jag ringde på dörren. Det var ingen som såg mig.
Det var inte heller någon som öppnade, åtminstone inte än. Jag gick runt till andra sidan.
Man kom dit via en smal gränd. Det fanns ett plank på vänster sida för över.
Jag kikade in genom ett hål i planket, och drog sedan tillbaka huvudet. Inget att titta på.
Jag hade sett en stor kvinnorumpa som rörde sig fram och tillbaka, uppenbarligen upptagen med något.
Det var inte konstigt att ingen öppnade dörren. De hade säkert inte ens hört det ringa.
Jag tänkte att då kunde jag säkert smyga in utan fara, om jag fann en väg.
Nästa stopp var ett öppet fönster på andra våningen. Det var inte säkert, men jag var bra.
Jag klättrade snabbt upp med hjälp av håligheter i väggen. Jag skulle få medalj i parcour.
Jag landade i en kvinnas sovrum. Sängen hade mjuka lakan, och golvet var täckt med lingerie.
Jag gissade på att det tillhörde rumpan jag hade sett innan. Hon hade det ganska bra.
Jag hoppades att hennes älskare var uthållig nog att hålla henne sysselsatt länge nog för mitt onda värv.
Jag tog ett par trosor i fickan och sprutade lite av hennes parfym i ansiktet.
Det skulle kanske komma till nytta. Sedan gick jag försiktigt ut i hallen. Det var alldeles tyst.
Min instinkt sa åt mig att dyka in igen. Mycket riktigt öppnades en dörr alldeles bredvid.
Det var en liten flicka i pyjamas. Hon stannade och sniffade. Mamma var tydligen i närheten.
Jag hoppades att hon inte skulle komma hit. Då hade jag fått strypa henne. Vilken skada.
Lyckligtvis gick flickan till trappan och försvann. Hon kunde komma tillbaka, och jag var lite osäker.
Hon kom springande upp igen bara en minut senare, med en glass i handen och en i munnen.
Jag tänkte att det kanske inte var pappa som mamma låg med, och det var en muta.
Jag skyndade mig till trappan och gick ner till köket. Därifrån såg jag älskarna genom fönstret.
De hade bytt position, och nu stod hon på alla fyra, och sög av honom girigt.
Rätt som det var såg mannen upp mot mig. Jag kunde bara le och vinka självsäkert.
Jag hoppades att han inte skulle säga till henne att det stod en kvinna i köket.
Om han var främling här så kanske han bara skulle tro att jag var hennes gäst.
Det var också ljust på gården, och han kanske inte ens såg mig. Jag gick vidare.
Mitt mål var i vardagsrummet. Jag visste att det fanns ett kassaskåp dolt bakom en tavla.
Jag klädde snabbt av mig och tog på trosorna. Om någon kom in var jag en galning.
Förhoppningsvis skulle de inte misstänka vem jag verkligen var. Jag var nog en galning tekniskt sett.
Det var ett vackert hus, men det var också väldigt pråligt. Jag ville inte bo så.
Lite letande ledde Lina till en knapp bakom ett skrivbord. Den flyttade på en gammal tavla.
Som väntat fanns det ett kassaskåp där. Jag lade örat mot det. Jag var bra.
Jag kunde knäcka nästan vad som helst med lite tid, men jag hade inte mycket nu.
Jag tittade på armen, där jag hade skrivit ner koden. Skåpet gled upp utan ett ljud.
Det var farligt, men de skulle förhoppningsvis tro att skåpet inte hade varit låst ordentligt.
Objektet låg där i ett kuvert. Jag öppnade det och synade det. Det var precis rätt.
Jag tog det och stoppade det innanför stringen. Kläderna hade jag gömt bakom en stor soffa.
Jag skulle just gå när jag hörde en ljus röst bakom mig. - Vem är du då?
Det var den lilla flickan jag hade sett tidigare. Hon verkade inte alls rädd för mig.
- Hej gumman. Jag är tant Lina.
Hon såg skeptiskt på mig. - Men varför är du naken?
- Jo du förstår det är så varmt idag.
Hon såg fortfarande tveksam ut. - Känner du Jorge?
Jag nickade ivrigt och gick närmare. - Ja mamma och jag skulle kramas med honom tillsammans. Det är därför jag är naken.
Flickan mjuknade något. Jag tog hennes huvud och slog mot väggen.
Det gjorde ont i mig, men det kunde inte hjälpa. Jag sprang tillbaka mot trappan.
De hade bytt ställning igen. Nu var det missionären som gällde. Jag duckade under ett bord.
Jag kom tillbaka till sovrummet säkert, och hoppade ut på gatan utan att skada mina knän.
Jag hade dåligt samvete när jag flydde från huset, och ganska ont i knäna dessutom.
Jag behövde inte gå långt i mitt nakna tillstånd, för jag blev upphämtad precis som planerat.
Sean gav mig någon sexig kommentar. Jag gav honom fingret, fast jag hade bett om det.
Vi åkte skyndsamt tillbaka till basen. Var den är behöver ni inte veta. Det är hemligt.
Jag berättade inte för chefen var jag hade gömt chippet. Det var säkrast så för mig.
Jag berättade dock allt annat jag hade sett. Det fanns en liten mikrofon i mina kläder.
Vi kunde lyssna på allt som hände i huset, med början nu. De måste ha sett nu.
Om vi hade tur skulle frun inte våga berätta, för att det kunde avslöja hennes otrohet.
Flickan var mer opålitlig, men modern hade kontroll över henne. Fadern var alldeles för frånvarande.
Vi måste bara kolla så att jag inte hade dödat henne. Då hade det varit kört.
Vi kollade på alla sjukhus i närheten. Det verkade som om flickan hade klarat sig utan skador.
Vi satte på sändaren och blev vittnen till ett gräl mellan makarna. Mannen kände till Jorge.
Det var inte bra, men frun var på dåligt humör, och hon berättade inte vad som hänt.
Just som vi trodde att vi var trygga, hörde vi ett skott och sedan en duns.
Han hade skjutit sin fru. Det var bara en tidsfråga innan han fick sin dotter att sjunga.
Han var allt hon hade nu. Det gjorde mig ledsen. Jag hade också en dålig uppväxt. Svårt att tro, eller hur?
Plötsligt talade mannen rakt till oss.
- Jag vet inte vilka ni är, men jag kan spåra er.
Det borde vara omöjligt, men vi visste inte. Det var säkrast att skicka in mig igen.
Det tyckte jag i alla fall. Jag ville väldigt gärna rädda flickan. Chefen höll inte med.
Jag var värdefull nu, och vi måste göra upp om chippet först. Jag gav henne det.
Det var inte mitt beslut längre. Jag skulle få ett nytt uppdrag, och aldrig komma tillbaka.
Jag visste hur viktigt vårt uppdrag var, och jag klagade inte. Men jag kunde gå själv.
Jag kanske skulle skjuta hennes pappa samtidigt. Jag var ingen mördare, men ibland måste man döda.
Det skulle bli svårt att komma in när han var beredd, men jag hade en idé.
Jag tog mig in samma väg som tidigare. Fönstret var fortfarande öppet och hennes saker orörda.
Pappa hade uppenbarligen inte varit härinne sedan sist. Jag undrade om det var heligt på något sätt.
Den här gången kunde jag behålla kläderna på. Jag tog dock lite mer av mammas parfym.
Allt var tyst i huset. Jag spetsade öronen. Mannen jag sökte var nog i badet.
Jag letade fram en bikini, men valde att bara använda mina underkläder. Frun hade för stora uppgraderingar.
När jag kom ut i hallen gick jag närmare flickans rum. Hon satt och grät tyst.
Jag gläntade försiktigt på dörren och gick in. Jag insåg försent att det var en fälla.
Dörren slog igenom bakom mig och jag hörde steg i trappan. Flickan var bara en inspelning.
Det fanns ingenstans att fly, så jag måste invänta skurken. Han kände faktiskt igen mig.
Jorge hade faktiskt sett mig den där dagen. Han hade varit väldigt villig att avslöja mig.
Han slet av mig kläderna och sa att han skulle våldta mig tills jag gav upp.
Han ville att jag skulle avslöja vem jag jobbade för, och vad vi ville med chippet.
Jag var tränad för att utstå tortyr, och jag var inte överdrivet orolig. Det var okej. Problemet var mest att jag var helt utan plan.
Jag visste inte själv varför chippet var så viktigt. Jag var bara den som gjorde jobbet.
Och jag hade inte med mig det heller. Det fanns i tryggt förvar hos min chef.
När jag minst väntade mig det kom räddningen. Dörren slogs upp och han sköts i huvudet.
Han hade redan snoppen inne. Det kändes dock knappt. Jag förstod att hans kvinnor var otrogna.
På tal om det stormade nu frun in. Det var den bästa syn jag sett på länge.
Jag blev mest förvånad. Hon borde vara död. Först måste vi dock se till lilla flickan.
Jorge väntade redan i köket med flickan. Han var trogen sin älskade, som visst hette Sara.
Sara berättade att hon hade skottsäkra implantat. Det måste man ha som gift med en maffiaboss.
Hon skulle ta ledningen själv nu, fast från skuggorna genom Jorge. Allt var alltså gott.
Hon skulle ge mig nya kläder, och sedan skulle hon låta mig löpa, den här gången.