thomasl.blogg.se

Det har kommit ett paket åt dig, sa min sekreterare med ett förbryllat uttryck i ansiktet. • Jag såg upp på det, och blev förvånad själv. Det var ett brunt paket, ganska standard. • Det var kvadratiskt, kanske trettio centimeter sida, och inte tyngre än att hon kunde bära det. • Jag tog det och vägde det i handen. Innehållet hade viss vikt, men var inte bly. • • Jag tackade och gick tillbaka till datorn. Jag hade inte tid att öppna det just då. • Men det var tidigt på eftermiddagen, och jag skulle snart sluta. Hade bara en patient till. • Det var troligen bara en rutinsak, och jag väntade mig att snart vara hemma hos flickvännen. • Vi hade separerat nyligen, för båda behövde lite utrymme. Jag hoppades att det bara var tillfälligt. 

Narendra var ingen ny patient. Han hade varit här regelbundet i ett år, för samma sak. • Jag ska inte säga vad, för det är konfidentiellt, men han var utan tvivel en hypokondriker. • Det var okej. Det hindrade honom inte mycket i hans vardag, till skillnad från exempelvis ocd. • Det är inte alltid man behöver åtgärda saker. Detta påverkade i och för sig hans plånbok. • • Vi hälsade hjärtligt på varandra. Han var en vänlig äldre herre, och vi hade mycket gemensamt. • Undersökningen tog ungefär en halvtimme. Sedan tog vi i hand, och gick in på mitt kontor. • Av någon anledning hade jag gömt paketet under skrivbordet, men en lapp hade lossnat från höljet. • Min indiska gäst följde den nyfiket med blicken, och jag skyndade mig att lägga undan den. 

Min känsla av obehag började där. Det var fel av mig att vara misstänksam mot honom. • Det var inget ovanligt att vara nyfiken. Trots det var jag glad när mötet var över. • Jag tog paketet och bar ner det till bilen. På vägen hälsade jag Sara trevlig helg. • Jag slog på radion och körde mot sjön. Hon hade en lyxig lägenhet precis vid stranden. • Hon hade varit lite nere ett tag, fast det var skönt att bo själv ett tag. • Vi kramades och kysstes, och sedan gick vi för att äta kinamat. Hon hade redan beställt. • Jag ställde ifrån mig paketet på diskbänken. Hon såg också väldigt nyfiken ut, vilket irriterade mig. • Hon frågade varför jag inte hade öppnat det, och jag hade inget bra svar på det. 

Redan när jag hade fått det hade jag haft en obehaglig känsla. Paketet kanske var farligt. • Det behövde inte vara avsiktligt farligt, utan det kunde bara innehålla ett virus eller någon svamp. • Min flickvän Ellen märkte att jag var orolig, och vi hade ett långt samtal om saken. • Slutsatsen var att det inte fanns någon anledning till oro, och att vi borde öppna paketet. • • Jag hämtade kniven och skar upp det. Lådan var nästan tom, frånsett en liten indisk staty. • Jag kände igen den delvis för att jag själv hade indisk påbrå, från ganska närstående håll. • Det var också att Narendra hade visat bilder från sin hemstat. Han var från Kochi i Kerala. • Våra familjer talade helt olika språk, men vi var ändå landsmän. Paketet kunde vara till honom. 

Lakshmi var det den lilla statyn föreställde, så mycket visste jag. Hon är en hinduisk gudinna. • Det var en vacker staty, men jag förstod inte syftet med att skicka den till mig. • Narenda hade gjort mig misstänksam. Han visste att den hade anlänt, men hade inte sagt något. • Den måste vara olaglig på något sätt, men hur? Det kunde finnas något i dess inre. • • Det var ett konstigt sätt att smuggla droger på, eller något annat olagligt för den delen. • Ändå kände jag att vi borde låsa in den, inte här hemma utan i mitt bankfack. • Ellen tyckte att jag var ovanligt paranoid, men lät mig hållas. Vi kunde åka dit tillsammans. • Knappt hade vi kommit överens om det förrän vi såg Narendras bil landa på parkeringen utanför. 

Det verkade bekräfta vad jag redan visste. Vi måste göra något. Han kanske kom med vapen. • Jag vände mig om för att ta statyn, men just då slog Ellen den i bordet. • Jag fick panik för en sekund, för den kunde ju vara värdefull. Sedan såg jag innehållet. • Det var en minnessticka. Jag andades ut lite. Det förklarade mycket. Vi måste kolla på den. • Först måste vi dock gömma den. Min rådiga flickvän stoppade den bara i behån helt diskret. • Hon öppnade med ett leende. Vår gäst var inte lika glad. Han hade mycket dåliga nyheter. • Han jobbade för indiska regeringen, och han jagade ett gäng tjuvar som hade förrått sitt land. • De hade skickat ett paket till mig, som innehöll något oerhört viktigt för hela världens säkerhet. 

Narendra berättade inte vad paketet innehöll. Han kanske inte visste själv. Jag ville lita på honom. • Ellen var inte lika tillitsfull. Hon sa att vi minsann inte hade fått något sådant paket. • Vidare sa hon att han hade varit välkommen i normala fall, men det gick inte nu. • Vi hade en potentiell skilsmässa att planera, och bordet var fullt med papper. Kanske en annan dag? • • Jag blev lite upprörd över att hon ljög honom rakt i ansiktet. Han var en vän. • Om han var från indiska regeringen så var det väl lugnt. Vi kunde råka illa ut. • Ellen tog fram stickan igen, och sa att vi måste kolla, och se vad den innehöll. • Vi ville inte bli indragna i något skumt, men det var försent. Vi måste spela spelet. 

Vi hade inte mycket val. Jag hade min dator i bilen, men Ellens surfplatta fanns närmare. • Vi såg genast att det var något geopolitiskt, och att det gällde Indiens relation till Kina. • Det hade börjat bli hett mellan dem de senaste åren, vilket kunde förebåda ett tredje världskrig. • Jag hejade förstås på Indien, världens största demokrati, och mitt ursprung, fast demokratin var lite skakig. • • Jag ångrade alltså att vi inte lämnade över stickan, men sedan såg jag något väldigt oroande. • Stickan innehöll information om en nära förestående militär aktion. Kina och Pakistans samarbete var ett hot. • Så man skulle sära på dem permanent, genom att erövra Kashmir. Det var sannerligen politiskt sprängstoff. • Det skulle skada många oskyldiga människor som inte ville ha något med någondera supermakt att göra. 

Bra att Ellen hade insisterat. Frågan hade känts svartvit, men nu blev den med ens grå. • Vad skulle vi göra? Kina var ett hot mot hela planeten, och då inte bara militärt. • De skulle också förstöra miljön och klimatet med sin girighet, och börja med sitt eget land. • Ändå kunde väl ändamålet inte helga medlen? Denna viktiga fråga låg nu i våra händer. • • Vi kunde lägga stickan i ett fack, men det betydde att vi stödde indiska regeringen. • Vi hade två val egentligen. Förstöra stickan eller gå till tidningen. Vad skulle hända med oss? • Ingen av oss ville bli kändisar, men vi skulle knappast kunna förbli anonyma efter det här. • Kunde vi ta oss rätten att inte göra någonting? Vi måste ju ha några mänskliga rättigheter. 

Jag och Ellen kom fram till att vi skulle gå på restaurang, och skjuta upp beslutet. • Jag är inte bra på att släppa taget, men jag lovade att verkligen göra mitt bästa. • Vi gick på en dyr italiensk restaurang, inte kinesisk eller indisk, som vi brukade göra annars. • När vi kom tillbaka till hennes lägenhet gick vi rakt till sängen, och sov sedan gott. • • På morgonen kom eftertankens kranka blekhet tillbaka. Jag tog datorn, och frågade Ellen var stickan var. • Hon visste inte heller, och jag såg att hon talade sanning. Jag hade kanske blivit lättad. • Delvis blev jag det, men samtidigt inte. Någon måste ha stulit den. Vi måste ändå leta. • Om den var stulen kunde vi inte hjälpa det, men om den låg här kunde vi.

Det visade sig att vi inte behövde leta länge. Vi hade bbc news på i bakgrunden. • De meddelade att det just hade avslöjats att Indien tänkte annektera Kashmir, av någon anonym källa. • Många länder skulle fördöma beslutet, men sanningen var att USA och Europa nog skulle tolerera det. • På 90-talet hade amerikanerna stoppat dem, men nu var det en annan situation. Kina var skräckinjagande. • • Ellen och jag såg på varandra och skrattade. Det kändes gott att vi äntligen var fria. • Det var helg, så vi passade på att åka till New York och gå på museum. • Jag kände mig glad igen när jag kom till jobbet efteråt. Ingen kunde störa mig nu. • Då kom Sara in på kontoret och bad att få tala med mig. Hon ville sluta. 

Det var en chock, för jag hade haft henne som sekreterare i nästan fem år sedan. • Hon sa att hon gillade mig, men att hon ville åka på äventyr, och se världen. • Jag kunde bara önska henne lycka till. Jobbet var inte fett, men hon måste ha sparat. • Jag såg att hon hade köpt en ny sportbil också. Den var alldeles ny och skinande. • • Jag såg henne aldrig mer, och jag blev snart upptagen med att hitta en ny sekreterare. • Ellen och jag flyttade snart ihop igen och skaffade barn, och där är vi än idag. • Indien har stärkt sin position gentemot Kina och Pakistan. Kinas regering ser äntligen ut att falla. • Jag undrar fortfarande vem som kan ha tagit stickan utan att lämna ett spår efter sig.