thomasl.blogg.se

Det fanns inte många vegetariska alternativ. Hon tog en skål med ris och några stekta ägg. • Det var starkt kryddat, och hon åt med god aptit. Jag väntade tills hon var klar. • Sedan förklarade jag läget. Jag ville att hon skulle köra en sak åt mig, en hemlighet. • Det var inga problem. Hon förstod att det var olagligt, men hon hade kört saker förr. • Jag räckte över asken, och hon tog den försiktigt, och frågade hur mycket hon skulle tjäna. • • Jag gav henne en bunt sedlar nu, och lovade att ge henne en större vid leverans. • Det var ganska mycket pengar, och jag var säker på att det räckte för hennes tystnad. • Hon hade gått namn om sig, och det var ingen kritisk sak. Den var bara dyr. • Vi skakade hand på det, och sedan tog jag min sushi. Hon skyndade sig att gå. 

När jag steg ur bilen kände jag stanken av döden. Det var inget nytt för mig. • Kvinnan låg raklång på vägen bredvid sin bil. Det var inte mycket kvar av hennes hjärna. • Jag visste att det här inte var osannolikt, men jag hade haft hopp om att lyckas. Jag skrev tidigare att det inte var kritiskt, men det skulle fördröja oss i några år. • • Det är så det är i vår bransch. Men vem hade utfört dådet? Det syntes inget. • Annars brukade lönnmördare alltid lämna spår efter sig. Fienden ville att man skulle få en varning. • Det var något som inte stämde, så jag sa till mina män att gå igenom bilen. • Jag sa också till Bob att ge mig alla platser där hon hade övernattat på resan. 

Min intuition, eller snarare min erfarenhet, sa mig att det fanns hopp. Kvinnan var ingen idiot. • Hon kunde ha märkt att hon var förföljd, och gömt asken, kanske på sitt rum. • Medan jag väntade tog jag in på ett lyxigt hotell nära gränsen. Tijuana var så vackert. • Jag sa åt Bob att skicka upp två svarta kvinnor. Eller kanske en av varje färg. • • Det skulle ta en stund att ordna även för honom, så jag satte mig med surfplattan. • Jag hade naturligtvis vidtagit åtgärder för att se till att ingen lyssnade utanför, någon amerikansk agent. • Jag försökte undvika att döda folk, men vissa människor har en dödslängtan. De måste man hjälpa. • Jag är nämligen en filantrop, och jag kan inte se folk lida. Bäst att använda revolvern. 

Redan när jag kom till hotellet pep det i fickan att de hade rensat ur bilen. • Som jag misstänkte så fanns inte asken där, men de hade hittat en annan intressant ledtråd. • Det var inte ett föremål, utan bara något kvinnan hade skrivit på dörren i stor hast. • Hon hade använt en penna i samma färg som dörren, så det var svårt att se. • Det stod bara två bokstäver, J och H. Jag visste vad det betydde, agent John Hamer. • Han var ingen riktig agent, åtminstone inte längre. Han var ledare för en grupp väldigt skickliga lönnmördare. • Jag hade anlitat dem i det förflutna, men nu var vi fiender. Han kände till asken. • Det fanns ingen annan förklaring, men han hade inte hittat den. Då hade han sagt något. 

Lite senare dök kvinnorna upp, en svart och en vit, och jag tog en behövlig paus. • Jag betalade dem väl, och mot min vana lät jag döda dem. Det var säkrast så. • Vi var i ett viktigt skede i operationen, och jag hade inte råd att släppa dem. • De kunde jobba för Hamer. Han var mycket mer subtil än jag, och han gillade kvinnor. • • Jag bestämde sig för att åka till motellet och se hur arbetet fortskred. Det var nära. • Jag hade nästan kunnat gå, men det var för farligt. Bob hade förstås allt under kontroll. • Asken var inte känslig för eld eller temperatur, så de hade helt enkelt bränt ner stället. • De hade inte hittat något i askan. Polisen hade kommit, men de hann inte hindra jobbet. 

Snart fanns det bara ett ställe kvar på listan. Det var ett hotell nere vid havet. • Jag sa åt mina män att inte bränna ner det. Jag kanske kunde bo där senare. • De gjorde som jag sa, fast jag såg att vår pyroman var besviken. Inget kul idag. • Jag bad artigt att få se videon från kamerorna. Sedan bad jag mindre artigt, genom pipan. • • Jag älskar vårt moderna samhället. Alla är så rädda för terrorister att de filmar hela världen. • Det visade sig att vi kunde studera alla kvinnans rörelser, fast det fanns inga på toaletten. • Det händer att någon pervers jävel installerar osynliga kameror på damernas, men vi fann inga här. • Det gjorde inget. Vi visste ändå var hon hade varit, så vi kunde gå och kolla. 

John Hamer älskade inte att äta på restaurang. Han var en hälsomänniska, och lagade mat själv. • Trots det var han på gott humör, och frossade på sötpotatis, som alltid efter ett mord. • Han gillade inte att döda, men han gjorde det ändå, som så mycket annat i livet. • Han hade inte hittat Marconis ask, så han hade sänt ut sina damer att hitta den. • • Marconi hade skjutit två av dem. Det var sorgligt, men han hade nästan slutat fästa sig. • Han tog upp mobilen och ringde sin Bob. Hon hade följt efter Marconi ganska länge nu. • Som väntat hade skurken följt i förarens spår hela kusten, men fortfarande inte hittat själva asken. • Hamer visste nämligen något som Marconi inte visste. 

Föraren hade aldrig haft för avsikt att föra asken över gränsen. Hon jobbade för andra herrar. • Marconi hade kunnat erbjuda henne alla pengar han ville, men hon hade inte sålt sin lojalitet. • Hon hade nämligen blivit kontaktad av en kinesisk triad, som hotade att döda hela hennes familj. • Marconi hade oftast näsa för sådant, men den här gången hade han felat, och riktigt ordentligt. • • Hamer hade inte varit säker tidigare, så han hade hållit alla dörrar öppna, även till Marconi. • Nu var han dock övertygad om att asken befann sig på ett fartyg med destination Shenzhen. Det var bra, för han hade en plan för det också. Den väntade precis utanför Korea. • Han hade anlitat ett piratskepp. Det var inte helt säkert, men i värsta fall förstördes asken. 

Bob svarade att Marconi verkade ha hittat något, så det var bäst att åka dit ändå. • Det skulle ta veckor innan skeppet blev kapat, så han kunde ta hand om bossen samtidigt. • Det tog honom några timmar att köra dit, och när han anlände var det redan mörkt. Det var dags för mer sötpotatis. Personalen var trevliga, men de såg lite nervösa ut med lönnmördaren. • • De kände honom, och de kände Marconi, och detta kunde bara sluta på ett sätt. Blod. • Mycket riktigt kom Marconi snart ner till restaurangen, med en vacker ung kvinna på var axel. • De båda skurkarna hälsade artigt på varandra, och lät maten tysta mun. Ett lugn före stormen. • När måltiden var över kom vardera herres Bob, och det var dags att börja kvällens underhållning. 

Hamer hade en kvinnlig Bob, så han tog tillfället att dansa med henne, till mexikansk musik. • Marconi sade sig vara för stel, särskilt i ett visst område. Han ville gärna låna Bob. • Hamer skulle få tillbaka henne imorgon, då hon behövdes som sekond. Hon kunde vara lite trött. • Han och Bob drog sig tillbaka, medan Hamer beställde en till bourbon, och talade med manliga Bob. • • Han lugnade personalen med att det inte var någon fara. De skulle dö imorgon oavsett vad. • Det var inte rättvist, men det fanns inte mycket att göra. Då kom två av kvinnorna. • De sa att om de ändå skulle dö så ville de ha oskyddat sex med mördaren. • Hamer tog erbjudandet, och tog även med sig Bob. Marconis man skulle säkert halta lite imorgon. 

Dagen grydde och kämparna gjorde sig iordning. Det visade sig att kvinnorna försökte överlista agent Hamer, så han fick börja dagen med att döda dem i självförsvar. Det var helt okej uppvärmning. • Kvinnan Bob var mycket riktigt trött och bakfull, men hon gjorde sitt jobb som hon skulle. Det var sämre ställt med manliga Bob. Idag gick bra, men Marconi skulle skaffa en ny. • • Kämparna åt frukost under tystnad, och gick sedan ner till stranden, tillsammans med sina slitna sekonder. • Hotellpersonalen samlades uppe på terrassen. Det bästa de kunde hoppas på var att båda herrarna dog. • Managern fick själv gå ner och sköta duellen. Han sa sina ord, och blev sedan skjuten. • Sedan var det dags att avgöra vem som skulle få asken, och sedan åka hem levande. 

Marconi var på humör för en duell, fast han var äldre. Han ville inte leva säkert. • Hamer var i bättre form, och övertygad om sin egen förträfflighet. Det kunde bli hans fall. • Kämparna tog hundra steg i varsin riktning, varefter Bobbarna räknade högt till tio. Sedan började det. • Hamer drog först, men båda skotten missade. I vanliga fall hade man bara ett enda skott. • • Domaren var död, så det var bara att skjuta vilt omkring sig. Marconi träffade motståndaren först. • Han gick triumferande fram till den blödande mannen och höll upp asken. Agent Hamer skrattade torrt. • Hans Bob hade bytt ut asken mot en falsk kopia, och hon var redan långt borta. • Mannen Bob haltade för mycket för att följa efter henne. Agent John Hamer hade vunnit igen.