thomasl.blogg.se

Jeff hoppade ner från muren och gick fram till Honey. Han såg överlägset på henne. 

- Vad gör du här gumman? sa han. Behöver du hjälp med något?

- Ja, jag vet inte vem jag annars ska vända mig till, sa hon. Du känner till min far. 

- Jag har hört, bekräftade mannen. Har du kommit för att be mig jaga hans mördare? Det kan jag inte göra. 

Hon såg uppfordrande på honom. 

- Varför inte? sa hon uppfordrande. Jag har bevis, så jag har ett gott anspråk. 

- Har en domstol godkänt det? sa han. Annars kan jag inte göra något. Det måste vara rätt och lagligt. 

- Jag är säker på att om vi bara hittar honom, så kommer vi hitta mer bevis, sa hon. 

- Det är inte så det funkar, gullet, sa Jeff och skakade på huvudet. Jag kan inte hjälpa dig. 

- Snälla, sa hon. Annars måste jag sälja min klänning. Du är mitt enda hopp.

Jag kan inte hjälpa dig, Honey, sa han och vände demonstrativt ryggen mot henne. Din ekonomi är inget jag tar ansvar för.

När han vände sig om hörde han något som föll till marken. Han vände på huvudet. Honey var naken under. Han försökte verka oberörd. 

- Titta på mig! röt hon. Det här är vad jag är om du inte hjälper mig. Vet du vad jag kommer få göra? 

Jeff tittade motvilligt. Honey var hans syssling, tio år yngre än han. Hon hade bara varit en speta sist de sågs. Nu var hon en lång och stark kvinna. Hon hade långt svart hår och mörka ögon, i ett sött ansikte som gjorde henne yngre. Hon påminde om hans syster, och mor när hon var ung. Han trodde inte att hon menade allvar, men han såg ändå framför sig vad de skulle göra med den vackra kroppen och det oskyldiga ansiktet.

- Du kan klä på dig, sa han. Jag ska hjälpa dig, men inte för att du klädde av dig för mig. 

Hon försökte att inte se arg ut. Det var fel tillfälle. Istället började hon klä sig. 

- Vad har du för bevis? fortsatte han.

- Jag har det i fickan, sa hon. Låt oss bara gå in först. 

De gick upp till mangårdsbyggnaden och satte sig i köket. Honey stoppade snabbt handen i fickan. Det första hon tog fram var ett paket cigaretter. Det var ett ovanligt märke visste han. Nästa var ett skrivet kontrakt. Jeff såg på det och nickade.

- Jag förstår vad du menar, sa han. 

Kontraktet visade sig vara ett testamente. Det var utställt till deras farbror Henry, en avlägsen släkting. 

- Så du menar att farbror Henry tvingade honom att skriva under detta, och sedan dödade honom? sa han. 

- Titta på cigaretterna, sa hon och skakade på huvudet. Känner du igen dem?

- Jag känner igen märket, sa hon. 

Honey suckade.

- Jag minns att farbror hade en man i sin tjänst, som hette mister Roy, sa hon. 

- Roy? sa han. Det är ett konstigt namn. Är du säker på att du inte hörde något fel? 

- Ja jag är säker, sa hon, och jag är säker på att han var där och mördade pappa. 

- Det är inte starka bevis, Honey, sa han. Jag borde verkligen inte hjälpa dig, men jag ska göra det.  

- Vet du något om var farbror kan vara? fortsatte han. Jag har aldrig träffat honom, eller hört något gott. 

- Nej, sa hon. Han är boskapstjuv och korrupt politiker. Jag har frågat. Han hördes sist i Blå Skogen. 

- Blå Skogen? sa han. Det är långt. Orkar du rida Honey? 

- Underskatta mig inte, sa hon och plutade surt. Jag har ridit hit, eller hur?

- Okej, men sakta inte ner mig, sa han. Först måste jag söka själv. Jag har vänner i Marshalls som kan hjälpa oss att verifiera det. Ge mig några dagar. 

Lång väntan blev det för Honey. Hon var inte tålmodig, särskilt inte i en sån här situation. Hon visste att Jeff gjorde sitt bästa. Hon tog tillfället i akt att besöka sin hemstad. Det var många som kom ihåg henne. Hon var särskilt glad över att träffa miss Anne. De var barndomsvänner. Hon var dotter till mister Cartman, som var en av hennes fars kollegor. Honey undvek att berätta varför hon var i stan. Hon berättade dock att hennes far dött. Efter tre dagar sökte hon upp Jeff. Hon fann honom på horhuset, med två nakna kvinnor. Han var full också. Honey blev arg, och drog med honom hem. Där kastade hon klänningen. Hon sa att från och med nu skulle hon ta hand om honom om hon måste, istället för hororna. Så snygg hon var så gjorde inte Jeff det. Han bara såg väldigt skamset på henne. Han hade faktiskt gjort efterforskningar, och fått några trevande svar som han kunde dela med henne. Henry hade inte gjort mycket på senaste tiden. Han hade bott i Blå Skogen, men flyttat. Han bodde numera i Kosta, en viktig ort för boskap. Han skulle visst ha blivit borgmästare. Han hade redan fått besök från en advokat, som måste ha visat honom hans bror vilja. Det var troligt, för att han hade tagit ett stort lån där, med en okänd säkerhet. Hans vänner hade inte vetat mer om saken. Det var inte deras område så långt borta. Honey blev ivrig och sa att hon ville rida genast. Jeff var mindre säker på det. Genom det vilda landet som fågeln flög skulle det ta två veckor att rida till målet. Det var inte lätt, och Jeff var tveksam till om Honey skulle klara resan hel. Hon förvånade honom med sin uthållighet och tåga. Hon var tuffare än han, vilket var pinsamt. Han brukade gå upp tidigt och titta på henne när hon badade. Han hade inte tänkt ta henne. Hon var alldeles för ung för honom, men han kunde titta. Hon var vacker som en ängel. När han såg henne stå naken med ryggen mot honom, påminde hon mycket om hans mor. De bodde i ett varmt klimat, och mor hade jobbat naken. Han mindes hur han sett mor och syster stå i köket och viska med varandra. Från att hans mor hade dött hade livet varit svårt, och han hade fått överleva själv. Hans syster hade blivit uppgraderad till fars nya slagpåse, och hon hade snart tagit sitt liv. Det var därför han drack förstås. Han berättade allt detta för Honey, som var ganska sympatisk. Hon hade dock sina egna sorger. Hennes far hade varit hennes enda livlina. Nu var hon ensam. Hon var inte så villig att visa svaghet, men han fick henne snart att berätta mycket. Hämnd mot farbror skulle inte väcka hennes far till livet, men det skulle ändå vara mycket sött. Det handlade också om pengar. Hon hade inte mycket att leva på, och ville inte gifta sig. Hon kämpade på, och en tidig morgon såg de Kosta nere i dalen, bara minuter bort. På inträde i staden red de till värdshuset och sökte efter rum. Det fanns en säng. Den var stor nog för dem båda, men det var ändå intimt. Jeff var besvärad. Det var bara morgon, så de hade gott om tid att söka efter nyheter om farbror. Det var vackert väder, men inte mycket rörelse på vägarna. Stämningen i staden verkade vara tryckt. De träffade en kvinna från orten, som berättade att alla var rädda för Honeys farbror Henry. Han och hans män låtsades vara goda, men de terroriserade bygden och höll fester på nätterna. Jeff och Honey bestämde sig för att de måste gå på festen, men hur skulle det ske? Honey trodde inte att farbror skulle känna igen henne, förutom att något skulle kännas vagt bekant. Honey kunde skjuta, fast hon inte hade någon egen revolver. Hon skulle kunna skjuta farbror själv. Det var lättare för henne att komma in, för hon kunde låtsas vara en av hororna. Hon visste att han skulle gilla henne, för hon liknade sin mor, som hans bror älskat. Hon och Jeff gick och handlade kläder åt henne. De var fattiga, men de behövde inte snåla. Honey fick gå på audition hos den lokala mamman. Hon var vackrare än de flesta horor, så hon skulle få servera alkohol, sköta brädet och underhålla herrarna. Hon lärde sig väldigt fort. Jeff var däremot inte bekväm med det hela. Trots sin skönhet var Honey fortfarande bara oskuld. Den stora dagen grydde, eller rättare sagt skymde. Honey hade tagit revolvern och gömt den i trosorna. Hon hade vida kjolar, så ingen skulle se den. Om de såg skulle de ta henne för sodomit. Jeff skulle gå till bordellen, men han skulle inte ha några vapen. Hon var alldeles ensam. Kvällen började bra. Som värdinna behövde Honey inte sära på benen direkt. Hon måste dock snart. Ikväll underhöll de en grupp soldater från kriget, och det var mycket att göra på bordellen. Männen drack och skålade. Kvinnorna försvann en efter en. Snart dök borgmästaren själv upp vid bordet. Han såg nyfiket på Honey som om han undrade om han hade träffat henne förr någonstans. Det dröjde inte länge innan han ville gå iväg med henne till ett av de privata rummen. När de kom in sänkte Honey ljuset. Sedan började hon dansa, medan hon klädde av sig. Farbror Henry såg hänfört på. Snart stod hon där i underkjol och trosor, och ett leende. Hon hade just börjat känna sig självsäker, när han hoppade på henne och tvingade ner henne. Sedan drog han av hennes återstående kläder och slog henne. Han kastade revolvern och smekte henne. Det började dunka på dörren, men han märkte det inte. Han drog bara ner byxorna. Innan han tränga in i henne, fick hon kontroll över sina ben och sparkade honom. Hon träffade honom rakt på kronjuvelerna och han kved av smärta. Hon tog revolvern och sköt honom rakt i pannan. Farbror Henry hade inga levande släktingar, så Honey ärvde allt, och gifte sig snart med Jeff.