Cindy
Jag hade ingen jag hellre ville gå på äventyr med. Jag blev glad när han frågade. • Jack var oftast inte så sällskaplig. Vi hade försökt få honom att öppna sig i åratal. • Han var inte lätt att vara vän med, men det var givande när man väl lyckades. • Jag var däremot lätt att vara vän med, fast jag hoppades att det inte var mindre givande. • • Vi hade vandrat i bergen många år tidigare, fast inte så ofta och inte så länge. • Den här gången verkade han ha något han ville visa mig, och det kunde inte vänta. • Jag kunde inte föreställa mig vad det var, så jag bara lät honom överraska mig idag. • Det fanns inom några timmars marsch, men han varnade för att vi skulle stanna ute länge.
Nära staden vi bor i finns en ganska hög bergskedja, fast den har inget särskilt namn. • Det är en trevlig vy, men det är få människor som orkar åka upp och klättra. • Vi räknade alltså med att få vara själva. Det fanns inte ens täckning uppe i bergen. • Min flickvän var lite orolig, men jag lugnade henne. Jag skulle vara försiktig. Tänka på henne. • • Vi åkte i min bil tidigt på morgonen. Det skulle bara ta en timme till baslägret. • Det var en restaurang vid bergens fot. Den var trevlig, fast maten var onyttig. Bara snabbmat. • Baslägret låg precis bredvid en liten sjö, i vars bortre ände fanns ett ganska stort vattenfall. • Det var i flera nivåer och olika strömmar som förenade sig igen. Det var otroligt vackert.
Min lycka vore att bo vid en sjö i en skog. Jag skulle ha en bastu. • Min flickvän var en utpräglad stadsbo, och hon delade inte min entusiasm. Jag förstod henne faktiskt. • Jack var mer som jag. Han talade ofta om att skaffa en liten stuga i vildmarken. • Han skulle vara helt självförsörjande och skjuta alla som kom inom hundra meter, utom möjligen mig. • • Vi lämnade bilen vid restaurangen och tog vår utrustning. Sedan gick vi i riktning mot vattenfallet. • Jag tyckte att jag såg något rosa i hans ryggsäck, men jag måste ha tagit miste. • Vi klättrade upp alldeles nära vattnet. Det dånade i öronen. Vattnet kom från en källa högre upp. • Det fanns en sjö över också. Vi satte oss på stranden, och vilade innan vi fortsatte.
Redan borta vid skogsbrynet började vi få nog. Vi hade redan vandrat och klättrat i timmar. • Vi kom överens om att slå ett lätt läger och vila. Vi kunde sova några timmar. • Jag var riktigt trött, som man blir på utflykter, och jag somnade innan huvudet nuddade kudden. • När jag vaknade tänkte jag fråga Jack om resans mål, men han hade försvunnit puts väck. • • Jag gick ut och tittade, men det var hopplöst. Det var sent, och började bli dimmigt. • Jag gick ner mot sjön, och tänkte gå runt den, när jag plötsligt hörde någon sjunga. • Det var en ljus kvinnoröst. Jag gick närmare. Hon kanske visste vart Jack hade tagit vägen. • Jag såg henne först när jag kom ner ändå till stranden. Jag blev faktiskt lite chockad.
Lite nedanför mig på stranden såg jag en vacker kvinna. Hon var kanske i min ålder. • Hon hade långt livfullt blont hår, så jag såg inte ansiktet, men hon måste vara vacker. • Den rosa bikinin hon hade på sig var trevlig, men inget kunde ha dolt hennes figur. • Hon sjöng för sig själv och verkade inte ha ett bekymmer i världen. Det var konstigt. • • Jag hade tänkt gå och fråga, men plötsligt kände jag mig lite blyg. Jag gick ändå. • Hon måste ha hört mig, för hon vände sig om, och ryckte till när jag kom. • Jag hade en miljon frågor. Framförallt undrade jag om hon var där ensam, uppe i bergen. • Hon hade ett ljust och öppet ansikte som inte alls var ovänligt, så jag gick närmare.
Så vad gör du här ensam? frågade jag. • Hon log. • Jag är inte ensam. Jag har en vän. • Hon verkade lite nervös. Jag frågade om hon ville följa med tillbaka till tältet med mig. • Det ville hon. Hon verkade hitta vägen själv. Jag var nervös. Hon var bara för bra. • Jag tog fram köket och började göra lite mat. Jack fick faktiskt komma eller vara utan. • • Vår gäst började snart prata. Hon var nyfiken på oss, och jag berättade om min vän. • Jag sa att jag gillade honom, fast han var lite svår. Hon bad mig berätta mer. Jag tappade något på golvet, och hon böjde sig hjälpsamt. Då fick jag en rosa minnesbild. • Hon såg att jag förstod, och skakade på huvudet. • Snälla berätta inte det här för någon.
Kunde Jack verkligen ha förvandlats till den här väna varelsen? Det var mycket svårt att tro. • Han måste ha dubbelt så stora fötter. Fast å andra sidan kunde de ha jämbördig bröstkorg. • Jag frågade hur det hade hänt, och hon berättade att det fanns en grotta i närheten. • Det fanns en kraft där som kunde ge en allt man önskade sig i hjärtats djup. • • Jag var fortfarande chockad. Kvinnan framför mig såg ut som någon Jack skulle vilja ligga med. • Jag hade aldrig kunnat ana att han också ville vara henne. Det gav mig motstridiga känslor. • Vi hade alltid varit bros, fast han kanske inte hade uttryckt det så. Allt hade förändrats. • Jag kände mig faktiskt sviken, för det här var Jack, men hon kändes ändå väldigt annorlunda.
Ville jag ha min vän tillbaka? Eller ville jag ligga med henne? Hon gillade tydligen män. • Hennes sätt att titta på mig gjorde mig obekväm, och jag sa det. Hon blev ledsen. • Jag vet att det här är mycket att ta in Micke, men det här är jag. Jag gillar fortfarande brudar, öl och fotboll. • Hon lät inte övertygande. Livet måste förändras efter det. • Jag märkte att kvinnan, som kallade sig Cindy, var mycket karismatisk och ivrig att bli uppskattad. • Hon var självmedveten, och vaggade på höfterna som på ett dansgolv. Det var ett annat liv. • Mannen jag kände var introvert och vresig. Jag förstod nu att det berodde på hans kropp. • Jag tänkte att jag skulle försöka gilla Cindy. Jag ville verkligen inte vara någon dum transfob.
Becky kommer älska dig, sa jag. Har du berättat för henne? • Hon skakade lätt på huvudet. • Jag kan inte lämna det här berget Micke. Jag skulle vilja, men jag är fånge här. • Då förstod jag lite mer. Trots mina tvivel ville jag verkligen hjälpa henne hitta en lösning. • Kan du visa mig grottan? • Ja det kan jag, men vi måste gå dit nu. • • Imorgon kommer jag vara Jack igen. Men du måste vara försiktig. Kraften därinne kan påverka dig. • Det satte genast igång min fantasi. Vad var det jag ville i djupet av mitt hjärta? • Det visste jag faktiskt inte. Det var märkligt. Det kanske var så för de flesta människor. • Jag var nästan avundsjuk på Cindy, som hade en så klar bild. Jag måste tänka ordentligt.
Jag tänkte mycket på Becky på vägen ner. Jag upptäckte att jag inte saknade henne mycket. • Jag stirrade också väl mycket på Cindys kropp. Jag undrade om hon hade rätt till den. • Hon hade rätt att vara kvinna om hon måste, men alla ville vara en snygg brud. • Jag önskade att hon bara hade kommit ut som Jack, utan att se ut som porrstjärna. • • Hon verkade ana något av vad jag tänkte, för hon skakade lite på rumpan mot mig. • Erkänn att jag är snyggare än Becky. Är jag inte allt en man kan drömma om? • Jag försäkrade att det var hon. Jag ville bara se grottan, och sedan komma iväg igen. • Hon vek undan några grenar, och visade ingången. Det var smält, men Jack hade kommit in.
Det var ljust därinne. Jag kände att jag var på en magisk plats, nästan som barndomen. • Längst in i grottan fanns en göl som kallade på mig. Jag måste gå i vattnet. • Först klädde jag av mig naken. Cindy såg nyfiket på på avstånd, men hon sa inget. • Vattnet var kallt. Jag måste stålsätta mig för att fortsätta. Men kylan var inte det värsta. • • Det fanns något levande här, och det var inte gott. Jag kände att det rörde mig. • Det strök med händerna över min kropp, och jag kände hur allt blev fast och hårt. • Jag blev längre och starkare, och mina muskler mot min spända hud gjorde mig nästan berusad. • Här fanns allt jag någonsin drömt om, om jag bara ville ge min själ i utbyte.
Nu förstod jag. Jag kallade på Cindy, och hon kom naken till mig utan att tveka. • Jag tog hennes hand och ledde henne ner i vattnet, så att kraften kunde röra henne. • Sedan kysste jag henne. Det var en ärlig kyss, och hon besvarade den med samma glöd. • Vi hade gjort vårt val. Världen började snurra omkring oss, och vi sjönk i djup sömn. • • Vi vaknade i tältet. Jack var tillbaka. Vi hade båda drömt hela tiden. Det var sorgligt. • Samtidigt var det en stor lättnad. Vi började med att krama varandra och packa ihop tältet. • Samma kväll fick Becky träffa Cindy för första gången. De skulle trivas bra ihop, utan tvekan. • Vi återvände aldrig till bergen. Numera lever vi i staden. Cindy verkar må bra trots allt.