Badboy
Det var sista gången jag såg henne, där på Saras bröllop. Då hade jag aldrig kunnat föreställa mig vad som skulle hända med henne. Mia var fortfarande flickaktig då, tjugo år gammal. Jag hade haft en stor crush på henne men hon hade varit way of out my league. Det var hon fortfarande då, men jag hade nästan kommit över henne. Nu önskar jag att jag hade tagit tiden att lära känna henne lite närmare. Efter att hon avvisade mig undvek jag henne som pesten. Hon log alltid varmt när hon såg mig och jag fick dåligt samvete. Nu är det försent.
Jag har börjat fantisera om henne igen men det är för att hon är borta nu.
Jag älskar min fantasibild av henne, ung och vacker med sitt blonda hår och blå ögon. Jag träffade hennes familj efter att det hände och sa hur mycket jag saknade henne. De var väldigt förstående. Hon har en syster som är väldigt lik henne, men jag beslöt att inte försöka något. Jag är ingen särskild god person. Det är bara att finna sig i. Det var inte jag som mördade henne, men på något sätt känner jag mig ändå skyldig.
Nu är ju jag ingen släkting eller så, så jag var inte ansvarig för henne på något sätt. Sanningen är att jag inte kan ha betytt så mycket för en utåtriktad tjej som hon. Hon hade hundra vänner som var ett bättre sällskap, eller som hade en större kuk än jag. Jag är inte särskilt cool eller populär, och det finns ingen anledning till att någon skulle vilja ha mig. Ändå är jag glad för stunderna jag fick med henne. De betydde mycket för mig åtminstone. Hon gillade nog mig. Jag kanske är orättvist. Jag kan ju inte säga att jag kände henne särskilt väl.
För allt vad jag vet kanske hon på allvar övervägde mig, eller såg mig som en nära vän. Gud vad jag saknar henne. Jag vet inte om jag kan fortsätta. Låt oss tala om mordet. Det är två månader sedan idag. Jag hörde talas om det en vecka efter att det hände. Vi har inte många gemensamma bekanta längre, men jag sprang in i hennes mor på köpcentret. Hon berättade inte många detaljer om hur det hände, men jag kollade upp det i tidningen och gjorde lite egna efterforskningar, som jag ska berätta om om ett ögonblick. Det såg först ut som en olycka.
Hon hade blivit påkörd av en bil. Föraren hade bara kört vidare och hade inte ens ringt in det. Polisen hade konstatera att hen hade kört väldigt fort, och att det var en konstig vinkel. Först hade man sagt till familjen att det var en olycka, men sedan verkade man ha ändrat sig. Det blev ännu värre när man fann att hon var drogpåverkad och visade tecken på att ha blivit våldtagen. Antagandet var förstås att hon hade blivit drogad och våldtagen, och att hon hade varit på väg hem i förvirrat tillstånd. Gärningsmannen hade tydligen bestämt sig för att komma tillbaka och avsluta jobbet, så att hon skulle hålla tyst.
Mina efterfrågningar visade att det var lite mer komplicerat än så. Mia hade haft problem efter att vi sågs sist. Hon hade aldrig trivts i en småstad, så hon hade flyttat till en lägenhet i storstan. Hon hade haft drömmar om att bli modell och att bli rik och berömd och populär. Det var ingen ovanlig dröm för en vacker ung kvinna, men jag blev ändå lite förvånad. Det kändes inte som tjejen jag hade känt i skolan för så många år sedan. Något verkade ha förändrats. Det blir väl så när man krockar med vuxenvärlden. Jag vet inte. Jag bor fortfarande hos mamma.
Det är pinsamt, men sedan pappa dog har jag åtminstone en ursäkt. Det är bara vi två kvar nu, tills hon hittar en ny, eller tills jag gör det. Livet är svårt. Jag känner ofta att jag hade velat göra som Mia och bara åka. Men jag är för feg. Jag kommer att leva och dö här i mitt gamla pojkrum. Det kanske inte är så illa. Mia kanske längtade tillbaka till sin rosa säng och sina dockor. Hon lyckades inte slå igenom i storstan. Tillslut kom det en dag när hon tröttnade på att leva på filmjölk.
Hon började sälja sin vackra kropp. Jag vet inte om hon gjorde en hemsida eller gick på gatan, men hon tjänade i alla fall en väldig massa pengar, mer än hon någonsin sett tidigare. Det är inte lätt att vara fattig, och fast hon måste ha hatat att suga kuk hela natten så måste hon ha känt sig mäktig. Plötsligt kunde hon köpa kläderna hon alltid drömt om och resa vart hon ville, och känna sig som en miljon dollar. Hon hade råd med droger också. Jag minns att hon brukade skämta om att hon gillade choklad lite för mycket. Det kanske var ett tidigt tecken. (skojar)
Människor ska inte ha så mycket makt. Det är inte hälsosamt. Hon sjönk djupare och djupare. Med tiden bröt hon helt med sin familj och med alla sina bekanta, inklusive mig förstås. Istället umgicks hon med folk hon inte borde umgås med, i synnerhet med farliga män som slog henne. Hon verkade märkligt nog gilla det. Hon kanske tyckte att det var vad hon förtjänade. I mina ögon var hon alltid en ängel som inte kunde göra något fel eller skada någon, men hon måste ha hatat sig själv fruktansvärt mot slutet, nästan lika mycket som jag hatar mig själv.
Jag blev besatt av att fånga hennes mördare, så jag bröt mig in i hennes lägenhet. Jag hittade hennes dagbok och tog den med mig, och var noga med att inte lämna några spår. Jag tog med mig ett par använda trosor också, från botten av en stor rosa tvättkorg. Det verkar som om hon köpte nya snarare än att tvätta de gamla, och bara slängde dem i korgen. Om hennes föräldrar visste att jag tog dem skulle de hänga mig. Polisen kunde inte utläsa mycket ur dagboken, så de hade bara låtit den ligga, men jag kunde lista ut vem mördaren var. Det var jag.