thomasl.blogg.se

Mänsklighetens största hot kommer inte från rymden. Det handlar inte om miljöförstöring eller om global uppvärmning. • Allt det är problematiskt, men det verkliga hotet är det mycket få som är medvetna om. • Det finns rakt under oss, långt ner i marken. Det ligger och väntar på rätt tillfälle. • Nu tror ni att jag menar djävulen, men något sådant finns inte. Det är bara dumheter. • Det finns något som är precis lika farligt, och som vi lika gärna kunde kalla Satan. • Vi människor tänker sällan på att vi bor på en planet som är miljarder år gammal. • Den tillhör oss tror vi, trots att vi bara har levt här i några hundratusen år. • Vi vet mycket lite om världen innan det, och vi tror att civilisationen är tiotusen år gammal. 

Nästan allt liv i universum uppstod i rymden själv, och spred sig sedan till enskilda planeter. • Trots de stora avstånden mellan stjärnorna så är vi alla del av en enda stor gemenskap. • Vi är inte det första intelligenta folket på vår lilla planet, faktiskt inte på långa vägar. • Om vi visste vad som finns därute, och hur världen fungerade, så skulle vi förlora förståndet. • • Dessa varelser är inte ljusår bort, eller begravda i historien, utan de lever här och nu. • Vi ser dem inte, för de undviker oss, men det betyder inte att de är passiva. • Det finns så många olika varelser att det inte går att beskriva dem med någon utförlighet. • Vissa är likgiltiga, men ännu fler vill skada oss, och de kan läsa våra hemligaste tankar. 

Många av dem är telepatiska, och trots att de lever under jorden så påverkar de oss. • De kan inte ge sig tillkänna hur som helst, men de behöver inte vara direkta. • De kommer till oss på natten och formar våra drömmar. Vi kallar dem troll och maror. • De kommer till oss på dagen också ibland. Många som har sett dem skulle kallas schizofrena. • • Deras inflytande var mycket större i det förflutna. De fruktar järn, så vi talar om bronsåldern. • De gamla grekerna upplevde att de inte hade fri vilja, utan leddes av gudar och demoner. Man var också mer medvetna om deras närvaro, och på den tiden levde gudarna bland människorna. • Det var inte länge sedan vi vaknade ur en mardröm, då vi äntligen började tänka själva. 

Redan när de första människorna vandrade på jorden, var de medvetna om vad de levde med. • Deras schamaner utarbetade sätt att motstå det onda, och de bildade ett brödraskap, eller en riddarorden. • Dessa män och kvinnor vandrade över hela jorden, och drev ut demoner och hjälpte de sjuka. • När man införde jordbruket kom de dock att ses som ett hot av de nya härskarna. • • Nästan all kunskap har gått förlorad med tiden, men vi, de silverhåriga, vaktar vad som återstår. • Vi verkar i alla länder och på alla kontinenter inklusive Antarktis. Det finns hemligheter där också. • Mest verkar vi dock där makten finns. Än så länge är det i Europa och Nordamerika. • Jag och mina bröder och systrar täcker östra USA. Det finns gudar och demoner även här. 

Långt innan kolonialmakterna anlände fanns det utbyte över Atlanten. Atlantis var länken mellan de båda kontinenter. • Det var en underbar tid har det sagts mig, men våra fiender sänkte staden i havet. • De flesta av oss dog, men några kunde fly till land, och bevara mycket av kunskapen. • Mycket av den dog ut i gamla världen, men i väst överlevde den trots hårt motstånd. • • Som ni förstår så gick mycket förlorat under kolonialismen. Vi idag vet inte ens hur mycket. • Mycket av vårt arbete består i att forska, genom att helt enkelt åka runt och prata. • Folk är ofta skeptiska, men när de ser vad vi kan göra så berättar de allt. • Vi har också blivit en nödvändig del av vardagen, då medicinjättarna inte längre jobbar för folket. 

Semionerna bor i centrala usa, i ett reservat. En del lever som gammalt, men inte många. • Många har låtit sig assimileras av anglosaxisk kultur. Det är synd, men det är bara så. • De lever i ett vulkaniskt område, där man är särskilt utsatt för de onda underjordiska varelserna. Man kunde tro att man skulle hålla sig borta, men de var där för att slåss. • Ibland måste man bekämpa ondskan när den är som starkast, och så också i detta fall. • • Vi gör vårt bästa för att hjälpa dem, fast vi vet att det inte kommer gå. • Vi talar om krafter som ligger långt över vår förståelse, men vi måste ge människor hopp. • Vem vet? Det kanske visar sig att vi har fel, och att de går att besegra. • Äldre betyder inte nödvändigtvis bättre. Tvärtom kommer det ofta någon ny kraft och besegrar den gamla. 

Jag ska berätta om ett fall som berörde mig djupt. Det skedde i Kansas i USA. • Jag bör inte säga mer än så, för att skydda de inblandade personerna och deras familjer. • Det var bara ett år efter att jag hade gjort min transition till kvinna och silverhårig. • Jag mådde ganska bra, tack vare stöd från mina bröder och systrar i ordern, och familjen. • Jag var fortfarande novis, men jag fick följa med min lärare Seris på uppdrag i öknen. • • Därute bodde nästan ingen utom first nations-folk. Det fanns inte många. Vi uppskattade runt femtusen. • Det hade skett något slags utbrott i en by i närheten, där det bodde hundra familjer. • Till vår förskräckelse fann vi att byn hade brunnit ner helt. Det var ingen vanlig eld. • Det här var ett verk av demoner, och vi stålsatte oss för att uthärda all död. 

Vilken katastrof! Jag var säker på att alla var döda, men där hade jag visst fel. • Jag fann en gråtande pojke i ruinerna efter en stor hydda som måste ha tillhört hövdingen. • Jag ville ta upp honom och krama honom, särskilt som jag också hade varit en pojke. • Jag mindes dock att det kunde vara en fälla, så jag och Seris fick hjälpas åt. • Vi tog med honom till bilen, och jag satt med honom medan min lärare fortsatte leta. • Jag anade inte vad som kunde ha gjort detta, och Siris hittade inte heller några spår. • Det fanns inget att göra utom att åka hem. Jag tog med pojken till vår lägenhet. • Min flickvän visste inte mycket om vad jag arbetade med, men välkomnade pojken med öppna armar. 

Bara en dag tidigare hade det skett ett oljespill i gulfen, vilket skulle skada djurlivet allvarligt. • Det föll oss inte in att det kunde finnas en koppling, men det gjorde det tydligen. • Seris ägnade följande dag att gå på själavandring med Freja. Hon är ledare för vår avdelning. • De kom fram till att det fanns en korrelation, vilket betydde att de hade samma orsak. • Det hade skett ett vulkanutbrott ett år tidigare, och det hade lett till ökad underjordisk aktivitet. • Vi vet inte varför det sker, men det är väl dokumenterat, och något vi måste följa. • Någon därnere hade bestämt sig för att förstöra byn. Det verkade bara vara av rent nöje. • Det var dock möjligt att det hade bott en medicinman i byn som visste gamla hemligheter. 

Jag lämnade pojken tillsammans med min flickvän. Hon var sjuksköterska, så hon kunde se efter honom. • Hon var mammaledig nu, men hon var fortfarande aktiv. De skulle nog hitta på något kul. • Det skulle inte bli lika kul för mig och Siris. Vi skulle åka och besöka vulkanen. • Det var inte helt säkert, men vi var inte oroliga. Varelserna skulle inte anfalla oss direkt. • • Det hände att de anlitade människor, men de kunde vi hantera. Vi hade vapen och trollformler. • Vi kom fram till vulkanen utan att någon försökte hindra oss, och började klättra mot toppen. • Det var inte brant, och det var mer av en brant vandring. Vi blev båda trötta. • Vulkanen hade vilat i många år, men det var inget fuffens på gång. Sådana saker hände ibland. 

När vi kom fram klädde av sig naken och började mässa. Jag skulle stå och vakta. • Hon var vacker på ett tidlöst sätt, och jag kände mig hedrad, vilket jag också sa. • Jag kände att hon började lämna sin kropp. Det dröjde inte länge innan hon svimmade av. • Jag hade velat hjälpa henne, men det fanns inget jag kunde göra. Jag kunde bara vänta. • • Jag tog upp min pistol, och höll uppsikt. Något hände alltid i filmer i sådana situationer. • Min lärare började skaka, och jag måste överge min post. Hon var varm utav bara helvete. • Plötsligt öppnade hon ögonen och drog efter andan. Sedan försökte hon tala, fast bara ett ord. • Det fick mitt hjärta att börja slå hårdare, och paniken steg i mitt sköra bröst. Pojken. 

Det tog inte lång tid att komma tillbaka till bilen. Jag måste bära Seris sista biten. • Jag körde som en galning medan hon talade i tungor. Jag försökte panikslaget ringa min flickvän. • Seris samlade sig tillslut tillräckligt för att berätta. Hon hade nedstigit till helvetet och träffat djävulen. • Då hade hon förstått att de hade utplånat byn för att dölja att pojken var främling. • • Jag förbannade mig själv för att jag hade lämnat honom med min flickvän utan någon hemlighet. • Hon var inte hemma. Grannarna sa att hon hade hämtats av vårdpersonal. Vi måste till sjukhuset. • Jag lämnade Seris i receptionen och sprang in. Där såg jag pojken sitta på en stol. • Läkaren sa att min fru hade fått en frisk dotter. Jag grät av glädje och lättnad.